från mitt officiella besök hos konungen av Sverige 1918 ha dessa besök varit präglade dels av hotande internationella situationer, dels av händelser — ljusa och sorgliga — av familjekaraktär. Jag är utomordentligt glad att i dag få anledning göra en återvisit efter det besök, som Eders Majestäter avlade hos mig i fjol, och därvid få möjlighet att på nytt försäkra både Eders Majestäter och hela det svenska folket om min och alla norrmäns varma vänskap. Under Eders Majestäters besök i Norge i fjol framförde jag å det norska folkets och egna vägnar ett tack från oss alla för den hjälp, som det svenska folket lämnat Norge under och efter kriget. Denna hjälp, som omfattat såväl gåvor av rent humanitärt slag som asyl för norrmän, vilkas liv voro i den yttersta fara, var av ovärderlig nytta för oss, och jag finner det riktigt i dag att på svensk mark såväl i mitt eget som i det norska folkets namn upprepa detta tack till Norges broderfolk på östsidan av Kölen. Jag nämnde, att jag tidigare avlagt besök här i Sverige under hotande internationella situationer, och dessvärre skulle det väl icke vara i överensstämmelse med sanningen att säga, att situationen i dag är utan bekymmer. Snart sagt vart vi vända blicken se vi konfliktstoff, som i sig självt är i stånd att medföra de allvarligaste konsekvenser och som ställer stora krav på de statsmän världen över, som äro ansvariga för de beslut som träffas. Jag anser det vara av största betydelse för situationen i dag, att man har klart för sig, att varje land och varje folk i kraft av sin historia och individuella utveckling har sin egenart och att man visar förståelse för denna bakgrund under behandlingen av de föreliggande problemen. Ingen vill väl bestrida det faktum, att varje land i sista instans må ha rätt att, om nödvändigt med vapen i hand, försvara sin självständighet och sina medborgares mänskliga rättigheter mot krav, som skulle föra till förtryck. Jag är dock säker på att den mellanfolkliga sammanlevnaden skulle bli oändligt mycket lyckligare, om god vilja och förståelse fingo större plats i det dagliga umgänget länderna emellan från den synpunkten att man skall icke blott leva, utan leva tillsammans. Så långt har världen dessvärre ännu icke kommit, men jag tvekar icke att säga, att våra två länder, Sverige och Norge, väl ha givit det bästa exemplet på att det trots allt är möjligt att lösa tvister mellan två länder genom fredliga förhandlingar och fortsätta att leva i vänskap och förståelse. Jag är stolt över att kunna uttala dessa ord vid ett tillfälle som detta, och jag gör det i den säkra förvissningen, att vad än ödet i framtiden må bringa skola Sverige och Norge sinsemellan alltid veta att finna den väg, som ensam för till fred och ömsesidig respekt mellan våra två nationer. Konung Gustaf Adolf hälsar konung Haakon välkommen på Stockholms centralstation. På programmet för den 24 mars stod först ett besök på Sjöhistoriska museet i sällskap med kung Gustaf Adolf och prins Bertil. Kung Haakon gav därefter lunch på norska ambassaden för svenska kungaparet, prinsessan Ingeborg och prins Bertil, och på kvällen bevistade kungaparet och deras gäst Dramatiska teaterns föreställning av Romeo och Julia. Den 25 mars, besökets sista dag, gav prins Bertil en intim lunch i sin djurgårdsvilla, varefter Stockholms stad var värd vid en stor mottagning i Stadshuset. Dagen avslutades med familjemiddag hos kung Haakons syster prinsessan Ingeborg och avfärd till Oslo. 3 33