strävandena borde inriktas på att stödja en ekonomisk politik, vars syfte icke är att stimulera efterfrågan utan att vidmakthålla den nuvarande konjunkturdämpningen. Enligt vad finansministern meddelade, ämnade han icke f. n. avskaffa investe-ringsavgiften och icke heller borttaga byggnadsregleringen. Den strama kreditpolitiken skulle fortfara. Priskontrollen skulle inriktas på att åstadkomma prissänkningar. Förhandlingar skulle upptagas om priskontrollens framtid. Beredskap skulle skapas gentemot en eventuell arbetslöshet. Årets stora reform på det sociala området var folkpensionernas förbättring. Ingen omprövning av beloppen för de allmänna barnbidragen komme att företagas. Propositionsförteckningen vid riksdagens början upptog 201 propositioner, av vilka 37 betecknades som eventuella. Riksdagsmännen Gösta Netzén (s), Torgil von Seth (h) och Folke Nihlfors (fp) har en pratstund före remissdebattens början den 20 januari. Remissdebatten ägde rum den 20—21 januari. Endast andra kammaren utsträckte den över två dagar. Debatten dominerades av de ekonomiska frågorna. Budgeten kom i bakgrunden i förhållande till sådana spörsmål som näringslivets konkurrenskraft, möjligheten av arbetslöshet och faran för depression. Högerledaren herr Hjalmarson framhöll, att besparingar, framför allt i fråga om subventioner, möjliggjorde skattesänkning. Folkpartiledaren herr Ohlin underströk, att det rådde en motsättning mellan regering och löntagare, i det att regeringen litade på att konsumtionsvolymen skulle bli oförändrad till fromma för balansen, medan löntagarna hoppades, att löneökningar eller prissänkningar skulle göra det möjligt för dem att öka sin konsumtion. Herr Hjalmarson betecknade finansplanen som en efterhandskonstruktion till försvar för regeringspolitiken. Regeringen hade enligt hans mening gjort för litet för att främja sparandet; detta komme att visa sig, när de stora statliga lånebehoven bleve aktuella framemot sommaren 1954. Dessa spörsmål upptogs också av herrar Ewerlöf (h) och Berg 45