vall (fp) i första kammaren. Den förre hänvisade till att det måste finnas balans mellan sparande och investeringar, den senare erinrade om de väldiga lånebehov, som snart måste yppa sig även hos kommunerna, när dessa skulle bygga sjukhus och skolor samt bostadshus. Finansministern hävdade, med stöd från statsministern, att ekonomisk balans hade nåtts genom regeringens politik, men att det vore oförsiktigt att kräva, att de åtgärder, som hade bidragit till stabiliseringen, genast skulle upphävas. Krisen inom produktionen betecknades av regeringen som en omställningskris. Höjda kostnader och en viss arbetslöshet kännetecknade läget även på sina håll utomlands. Finansministern ansåg, att man i fråga om investeringarna måste välja mellan enskilda och offentliga sådana. Om man valde enskilda, kunde man icke räkna med så stor produktion av bostäder och andra byggnader, som vi eljest skulle kunna få. Socialministern hade låtit göra en sammanställning av arbetslöshetssiffrorna: han betecknade läget som icke oroande. Under remissdebattens andra dag i andra kammaren var försvaret och jordbruket centrala ämnen, varjämte en redan första dagen påbörjad ideologisk uppgörelse mellan oppositionsledare och regeringsbänk fortsattes. I en särskild artikel i årsboken, Riksdagen 1953 — till vilken hänvisas —, redogöres för de olika riksdagsärendenas behandling. Bland de vid riksdagens början väckta motionerna märktes partimotioner från högern om att kvarlåten-skapsskatten skulle upphävas den sista juni 1953 och om att lagen om investerings-skatt för skog skulle upphävas och i stället en ny lag antagas om frivilliga insättningar av skogsmedel. Vidare motionerade högern om utredning och förslag före 1956 års val rörande en omläggning av proportionella valmetoden för andra-kammarval, så att den baserades på principen om tilläggsmandat; om att det statliga referenduminstitutet skulle utbyggas i huvudsak enligt de förslag, som lades fram av högern och folkpartiet i 1950 års folkomröstningskommitté; om en omprövning av den hittills förda ekonomiska politiken i riktning mot friare linjer; avveckling snarast av priskontrollen; investeringsavgiftens avskaffande; utredning om civilförsvarets uppgifter och anslagsbehov; intensifierad forskning och förbättrad undervisning angående folksjukdomarna (det sista yrkandet även folkpartiets); höjning av folkpensionsavgiften till 2 procent i stället för av regeringen föreslagna 1,8; byggnadsregleringens avveckling senast med utgången av 1953; den statliga verksamhetens begränsning och rationalisering; bilaccisens avskaffande och strandlagens upphävande. Folkpartiet motionerade om att 30 av andra kammarens 230 mandat skulle inrättas som riksmandat utan bostadsband samt om att till 1954 års riksdag skulle framläggas förslag om utbyggnad av allmänna folkomröstningen. Från folkpartihåll lämnades motioner angående snabbutredning om bättre organisation av riksdagsarbetet och eventuellt en särskild tjänsteman för arbetets planering, folkomröstning om motbokens avskaffande samt utredning om införandet av enkammarsystem. Socialdemokrater motionerade om utredning angående bl. a. enmansvalkretsar och enkammarsystem samt om att utträde ur statskyrkan skulle kunna anmälas skriftligt, alltså utan personligt besök hos präst måste göras. Valen av ledamöter i de ständiga utskotten förrättades som vanligt efter gemensamma listor. Det ändrade styrkeförhållandet i första kammaren, där folkpartiet med 22 mandat (föregående år 21) hade gått förbi högern med dess 20 mandat (föregående år 21), medförde att högern fick avstå ett mandat i vartdera konstitutions-, bevillnings- och jordbruksutskotten till folkpartiet. Ordförande i tredje lagutskottet efter den från riksdagen avgångne herr Holmbäck (fp) blev herr Osvald (fp). 46