för att komma till rätta med Lundquist i anledning av dennes affärstransaktioner. Statsrådet förklarade, att talet om rättsröta var rena demagogien. Interpellanterna visade sig vara föga tillfredsställda med svaret och ansåg sig alltjämt ha anledning till en rad anmärkningar. Bl. a. lämnade herr Spångberg en utförlig redogörelse för vad som hade gjorts eller icke gjorts i Unmanaffären. Folkpartiledaren herr Ohlin frågade justitieministern, om denne ansåg det vara lämpligt, att en polischef ställer sig som mellanhand, när det gäller att betala pengar till en utpressare. Statsministern uppkallades av herr Ohlins anförande och påpekade bl. a., att man numera visste mycket mer om Haijbyaffären än vad överståthållare Nothin och polisintendent Zetterquist visste 1938 och 1941. Statsministern gav herr Gezelius (h) en komplimang för dennes besinningsfulla inlägg. Herr Gezelius hade framhållit, att de mål, som berördes av interpellationerna, alla var särpräglade och icke motiverade talet om allmän osäkerhet och rättsröta. Vidare hade han understrukit, att alla måste besinna sitt ansvar, så att de icke nöjde sig med att rota i det förgångna och generalisera utan försökte ge sin kritik en positiv inriktning. I juli utsåg justitieministern f. d. häradshövding Albert Brycker till särskild utredningsman vid den ovannämnda undersökningen av vad Stockholms rådhusrätt känt till om rådman Lundquists affärer. I maj lämnade justitieministern en proposition om en ”Lex Lundquist”, d. v. s. en sådan av erfarenheterna vid rättegången mot rådman Folke Lundquist i Stockholm betingad ändring av rättegångsbalken, att en rättegång icke skall behöva tagas om från början, även om målet måste uppskjutas mer än två veckor. Lagrådet hade enhälligt avstyrkt ändringen, som ansågs vara till allvarlig skada för den nya rättegångsordningens principer. Första lagutskottet tillstyrkte propositionen med den ändringen, att i själva lagtexten närmare angavs, vilka mål som vore så vidlyftiga att det kunde komma i fråga att göra undantag; mål skulle vara av sådan omfattning, att huvudförhandlingarna beräknades kräva minst fyra veckor. Båda kamrarna antog utan debatt utskottsförslaget. Ny kommunallag. Bilaccisen avskaffad Arbetsmaterialet vid höstriksdagen bestod till största delen av från vårsessionen uppskjutna ärenden. Den nya kommunallag, som antogs i december, avsåg att ersätta de dittillsvarande särskilda lagarna om kommunalstyrelse för land och stad och giva i stort sett enhetliga bestämmelser för den kommunala organisationen i städer, köpingar och landskommuner. En proposition godkändes, som innebar ett principbeslut om förflyttning av Stockholms örlogsbas till Stockholms södra skärgård, därvid varvet skulle förläggas till Muskö och stationen till Berga. Av de från våren överblivna motionerna väckte den av sexton motionärer från fyra partier föreslagna utredningen om övergång till högertrafik särskilt stor uppmärksamhet och bifölls av kamrarna, i andra kammaren dock först efter votering, därvid andra lagutskottets tillstyrkande segrade med 156 röster mot 16 för ett avslagsyrkande av herr Rubbestad (bf). Före avgörandet i riksdagen hade utskottet företagit en studieresa till utlandet för att på nära håll iakttaga reformens verkningar. En remissdebatt ägde rum den 4 november, formellt knuten till en proposition om upphävande av vissa bestämmelser från 1952 om inskränkning i rätten att nedskriva varulager vid 1954 års inkomsttaxering. Huvudämnena var de ekonomiska problemen, skatter och regleringar inbegripna, jordbrukspolitiken och bostadsfrågan. Finansministern anlade nu som förut en optimistisk syn på resultaten av regeringspolitiken och bemöttes främst av herrar Ewerlöf, Nordenson, Wehtje 56