Statsministern i Harpsunds ladugård med sakkunnigt bistånd av jordbruksminister Norup. ministern. Den i donationen ingående bilen föreslogs skola ställas till statsministerns förfogande. Det ansågs, att statsministern borde kunna upplåta Harpsund till regering, riksdag, administration och sammanslutningar för konferenser och sammanträden, även om han själv icke deltog i dem. Kamrarna beslutade i överensstämmelse härmed. Under debatten i första kammaren ironiserade herr De Geer (fp) över det sätt, varpå donationen hade bedömts från ekonomisk synpunkt. Om en enskild man hade fått donationen, skulle han genast ha konstaterat: Jag har blivit miljonär! Men statens utredningsmän talade mest om risken för ekonomiska förluster. Finansministern förklarade saken så, att en enskild miljonär icke hade kunnat mottaga donationen på de uppställda villkoren; en annan sak vore, om han hade fått donationen utan villkor. Statsminister och fru Erlander gav i slutet av september lunch på Harpsund för konungen och drottningen och en del andra inbjudna. Rättsvården under debatt Justitieministern besvarade den 15 maj i andra kammaren tre av herr Svensson i Ljungskile (fp), Spångberg (s) och Johansson i Stockholm (k) framställda inter-pellationer om det svenska rättsväsendet. Svaret var på 53 stencilerade sidor, av vilka dock en del överhoppades vid uppläsningen. Det antogs vara det utförligaste interpellationssvar, som hade förekommit i den svenska riksdagen. Svaret och den följande debatten tog sammanlagt tio timmar i anspråk. Av justitieministerns svar framgick, att det enligt regeringens mening icke fanns anledning att hysa någon oro för den svenska rättsvården. Tvärtom gick statsrådets framställning ut på att garantera omutligheten i de utredande instanser, som å ämbetets vägnar hade sysselsatt sig med ”affärerna” Kejne, Haijby, Unman och rådman Lundquist. Dock ansåg statsrådet, att anmärkning kunde riktas mot magistraten i Stockholm, som trots att den borde ha förstått bättre gav rådman Lundquist fortlöpande ordförandeförordnanden och hos regeringen föreslog, att Lundquist skulle bli ordinarie ordförande i rådhusrätten. Justitiekanslern hade just fått regeringens uppdrag att utreda, varför magistraten icke hade vidtagit mera energiska åtgärder 55