lokal medeltida konst, i Liljevalchs konsthall och Stadsmuseet kunde man följa Stockholms historia från begynnelsen fram till våra dagar i roliga och instruktiva montrer. Skansen visade mer än vanligt sin dragningskraft. Ett särskilt erkännande måste ges parkteatrarna, som visserligen inte var något tillfälligt arrangemang men dock lämnade sitt bidrag till stundens högtid. Redan på jubileumssommarens första kväll öppnade den nyanlagda scenen vid Rålambs-hov sin säsong med Alf Henriksons krönikespel Lax, lax lerbak. Den sinnrika och charmfulla pjäsen hade fått en extra jubileumsförgyllning, och de stockholmska anekdoterna med sin lyriska tillspetsning hade här en miljö som var idealisk med Riddarfjärden och tre stadsdelar som bakgrund. ”1 rosenfärgat flor höjs glimmande och stor...” Inga Tidblad läser Snoilsky i Kungsträdgården. Det var sista kvällen och Svenska Dagbladet svarade lör programmet. Hagaparken har ett gammalt rykte som rekreationsplats för helgfirande stockholmare. Men 50 000 personer hade man nog aldrig förut skådat på en gång i den lummiga grönskan. Så många besökare räknade man vid Hagafesten den 9 augusti. Man lekte 1700-tal och skalden Bellmans ankomst var annonserad till klockan 13. Huvudpersoner var vidare Gustav III, som höll välkomsttal i mikrofon, Ulla Winblad och en kunglig fårhjord. Efter divertissementet höll Solnas borgmästare Frans Orbell, ordförande i Stockholmstraktens hembygdskrets, ett anförande och släppte nöjena fria. Det dansades på ”stora pelousen” som gräsmattan framför Koppartälten så belevat kallades förr i världen. Det sjöngs och musicerades i ekotempel och paviljonger, och när högtalarna mot slutet åter trädde i funktion var det för att efterlysa försvunna barn. Alla tycktes emellertid ha kommit till rätta när man efter en lyckad historisk dag återvände hem med sina tomma matkorgar. * 89