Så länge min tunna rann ... Karnevalsbild med statsminister Erlander och inrikesminister Hedlund. Bland dem som uppvaktade Staden vid vattnet under jubileumssommaren får man inte glömma Sveriges kustflotta, som den 7 augusti gjorde en ståtlig infart på Strömmen från Blockhusudden. Först kom motortorpedbåtarna med fräsande skum, därefter kryssarna Göta Lejon och Gotland och slutligen ”ankmamman” Patricia med småttingar i kölvattnet. Jagarna hade tagit sig in på Riddarfjärden under Västerbron. Sedan följde ett på en gång festligt och allvarsmättat skådespel med strålkastare och illumination som förvandlade stockholmshimlen till en blixtrande kristallkrona av ljus. Efter hand som sommaren skred framåt blev för övrigt strålkastarljuset alltmer dominerande i jubi-leumsbilden. Det vackraste smycket var Jakobs kyrka, men många officiella och enskilda byggnader i närheten (inklusive riksdagshuset) strålade i fasadbelysning. Och så fanns det levande facklor bland annat kring den annars så döda Strömparterren. Festruset lade sig inte när allt var över. Stockholmarna var faktiskt förvånade över sin framgång med ett av många som lättsinnigt betraktat företag. Det fanns tydligen ingen anledning att sätta sitt ljus under skäppan. Sjuhundraåringen kände livet sjuda i ådrorna, och med frisk aptit och ny visdom bestämde hon sig för att möta nya åldrar. Den energiske pådrivaren direktör Folke Claeson med några av förslagen till jubileumsaffisch. 90