Storkonftikt i livsmedelsindustrien Om förhandlingsläget på avtalsfronten under förra delen av 1953 kan allmänt sägas, att det var ovanligt kärvt. Inom ett stort antal fack strandade förhandlingarna i flera omgångar, varefter arbetarparten varslade punktstrejker och arbetsgivarna svarade med lockoutvarsel. Regeringen fick tillsätta ett ovanligt stort antal medlingskommissioner och genom dessas hårda mangling kunde så småningom nya avtal träffas, i huvudsak på grundval av status quo med endast obetydligare justeringar. På några områden var dock storkonflikter hotande nära — särskilt gäller detta restaurangbranschen, där en allmän restaurangstängning undgicks först i allra sista stund —, och i ett fall — livsmedelsindustrien — kunde uppgörelse träffas först efter en fem veckor lång storkonflikt. Redan på ett tidigt stadium stod det klart att livsmedelsarbetarnas avtalsfråga skulle bli en verkligt svår nöt. I motsats till andra arbetargrupper och utan beaktande av landsorganisationens rekommendation framförde livsmedelsarbetarna vid avtalsförhandlingarnas inledning krav på en höjning av veckolönerna med 10 kr. för manlig och 12 kr. för kvinnlig arbetare och motiverade detta krav med att branschens arbetare utsatts för eftersläpning i förhållande till lönestegringen på andra områden. Då en lönekostnadsökning av denna storleksordning måste slå igenom i livsmedelsprisen och medföra kompensationskrav från andra arbetargrupper, sade arbetsgivarna bestämt nej. Sedan förhandlingarna i flera omgångar strandat för olika grupper av arbetare tillsatte regeringen den 6 mars en med-lingskommission på fyra medlemmar med landshövding Th. Bergquist som ordförande, och denna inledde den 13 mars sina försök att få en uppgörelse till stånd. Medlingskommissionen i livsmedelsarbetarstriden: fr. v. rådman H. Nilsson, stiftssekreterare T. Gynnerstedt, landshövding Th. Bergquist, advokat A. Berggren och byråchef Chr. Smith. 91