Mount Everest besegrat Den sannolikt förnämsta alpinistbragden genom tiderna utfördes under 1953, då två medlemmar av en brittisk expedition lyckades bestiga toppen av världens högsta berg, det 8 840 m höga Mount Everest i Himalaya, en uppgift som tio föregående expeditioner alltifrån år 1920 misslyckats med. Efter grundliga förberedelser och medförande den bästa tänkbara utrustning på tillsammans 7,5 ton lämnade expeditionens huvudstyrka i början av februari England för att över Bombay och New Delhi resa till Nepals huvudstad Katmandu, expeditionens första bas. Ledaren, överste John Hunt, var av sjukdom förhindrad att medfölja men flög senare från England till New Delhi, där han anslöt sig till expeditionen. Denna räknade 12 deltagare förutom 20 vägvisare (sherpas) från Nepal och ej mindre än 350 bärarkulier. Sedan man lämnat Katmandu gjordes ett uppehåll på omkring tre veckor i ett läger vid klostret Thyangboche på 3 600 m höjd för att ge expeditionens medlemmar tillfälle att acklimatisera sig i den tunna luften och att träna för slutuppgiften. De sista dagarna i april anlades det första ”stötlägret” på Khumbuglaciären på omkring 6 000 m höjd. Den 7 maj hade man nått en höjd av drygt 7 000 m och den 15 maj över 7 800 m. Under svåra oväder de närmast föregående dagarna hade väldiga snömassor hopats på bergstopparnas isbelagda sidor och gjorde faran för snöskred under det fortsatta framträngandet överhängande. För att eliminera denna risk insattes granatkastare för att sätta snön i rörelse, innan expeditionen försökte sig på slutattacken; det skedde den 23 och 24 maj av två grupper om två man i varje. Dessa fyra hade under de närmast föregående dagarnas fruktansvärda strapatser sparats i möjligaste mån för att ha krafter kvar för det sista anloppet. En av dessa grupper, bestående av biodlaren E. P. Expeditionsledaren överste Hunt, Hillary och Tensing med de medaljer de erhöll i New Delhi av Indiens president Rajindar Prasad. 100