Den 15 oktober sammankallade den nye chefen för marinen vice amiral S. H:son Ericson chefen för kustflottan samt marindistrikts- och kustartillerijörsvarscheferna till en två dagars konferens i marinledningen för orientering och överläggningar om aktuella frågor. Sittande från vänster chefen för Gotlands marindistrikt generalmajor G. 1. Backlund, chefen för marinen, chefen för Ostkustens marindistrikt konteramiral E. Anderberg samt chefen för Sydkustens marindistrikt konteramiral E. Samuelson. Stående från vänster: chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar överste E. H. Callerström, chefen för Blekinge kustartilleriförsvar överste A. Nyman, chefen för kustflottan konteramiral E. af Klint, inspektören för kustartilleriet generalmajor R. Kolmodin, souschefen för marinförvaltningen G. Jedeur-Palmgren, chefen för Stockholms kustartilleriförsvar överste S. Puke, chefen för marinstaben kommendör B. Berthelsson, chefen för N orrlandskustens marindistrikt överste S. Lagerberg, chefen för Gotlands kustartilleriförsvar S. E. Haglund samt chefen för Västkustens marindistrikt konteramiral E. Gester. Armén För arméns del blev året särskilt betydelsefullt genom att riksdagen gav bemyndigande för inköp av 80 centurionstridsvagnar från England för en summa av 100 miljoner kronor. De första leveranserna skedde redan under sommaren. Dessa vagnar ansågs bli av väsentligt värde för försvaret av bl. a. de syd- och mellansvenska slättområdena. Centurionvagnen väger 50 ton, är 7,6 meter lång, 3,4 meter bred, är beväpnad med en 84 mm kanon och en 7,9 mm kulspruta. Dess marschhastighet är 35 km/tim. Härutöver erhöll armén en svenskbyggd infanterikanonvagn, som väckte stort intresse även utomlands. Dess ringa målyta och snabbskjutande kanon gör den särskilt lämpad för direkt eldunderstöd vid infanteriets främsta förband. Den 12/10 överlämnade den s. k. befälsutredningskommittén efter 5 års verksamhet sitt betänkande. Dess ordförande, generallöjtnant Axel Bredberg, jämte en minoritet inom kommittén förordade ”enhetsbefäl” inom infanteriet. Detta skulle innebära gemensam grundläggande befälsutbildning för all fast anställd personal samt att officers- och underofficerskårerna skulle sammansmältas till en enhet, medan underbefälskåren i stort sett skulle bibehålla sin ställning. Majoriteten ansåg däremot, att de tre nuvarande befälskategorierna skulle bibehållas, men att det 104