Stockholms domkapitel ville på grund av dennes ålder inte uppföra honom på förslag, men måste efter överklaganden hos K. M:t bekväma sig till åtgärden. Strömberg blev också vald med 1 325 av 2 448 röster. Trots detta utnämndes till tjänsten komminister Arnold Werner från S:t Göran, som fått biskopens och domkapitlets förord. . Professorn i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet Anton Fridrich-sen avgick av åldersskäl under året och avled två dagar efter det att hans efterträdare installerats. Fridrichsen, som var norrman till börden och hade disputerat i Strassburg, förde på 20-talet in välgörande internationella fläktar i det teologiska studiet i Uppsala och runt om i vårt land. Han var en skicklig filolog och god kännare av ämnets yttersidor, men hans patos blev alltmer den realistiska insikten i det bibliska innehållets egenart. Detta förmedlade han i sin inspirerande undervisning till talrika generationer studerande och strödde ideer till en ovanligt stor skara lärjungar i trängre mening. En av dessa, docenten Harald Riesenfeld, sällsynt skickad att föra lärarens arv vidare, blev hans efterträdare på den för kyrkan viktigaste av de akademiska lärostolarna. En enastående tradition bröts, då prosten Erik Meurling i Kristdala avgick från sin tjänst. Sedan 1708 har far och son följt på varandra som kyrkoherdar i pastoratet, och medräknas kvinnolinjen går släktkedjan tillbaka till 1582. Den kyrkliga traditionens betydelse kom på ett lyckat sätt till sin rätt under firandet av Stockholms stads 700-årsjubileum. På festplatsen i Kungsträdgården uppfördes flera gånger ett krönikespel om Stockholms församlingar under sju sekler, författat av Sten Kahnlund. Därvid framträdde även representanter för ytterförsamlingarna och klagade sin nöd över lokalbristen och pastoratens oformlighet. Under året löstes äntligen en del av den segslitna frågan om församlingsdelningen. Sålunda bestämdes, att Bromma från 1 jan. 1955 skulle delas i Bromma pastorat och Essinge och Västerleds församlingars pastorat. För första gången på mycket länge kom därigenom annexinstitutionen åter till användning i huvudstaden. Även frågorna om delning av Brännkyrka och Enskede församlingar fördes närmare sin lösning under året. Några jubileer på den kyrkliga fronten är att anteckna. Femtioårsminnet av väckelsesångerskan Lina Sandells död firades här och var i landet och en staty avtäcktes i födelseförsamlingen Fröderyd i Småland. Svenska kyrkans lekmanna-förbund Kyrkobröderna, en sammanslutning av många kyrkligt aktiva lekmän, fyllde 35 år. Svenska kvinnors missionsförening, som betytt så mycket för att stimulera missionsintresse och missionsoffervilja i landet, firade sitt 50-årsjubileum i samband med traditionella missionsdagar i Uppsala 8—10 jan. under ledning av fru Birgitta Weman. Den 28 jan. öppnades så Svenska institutet för missions-forskning, vars föreståndare blev fil. dr Åke Holmberg. I jan.—febr, företog ärkebiskop Brilioth en inspektions- och informationsresa till Indien, som blev av stor betydelse för vår dotterkyrkas ställningstagande och för kontakten mellan missionsfält och hemkyrka. För prästerskapet som kår innebar året en del nyheter. Efter långvariga förhandlingar skedde en sammanslagning av den 50-åriga Allmänna svenska prästföreningen och det blott 10-åriga Sveriges yngre prästers förbund till en enda kårsammanslutning med namnet Svenska prästförbundet. 1 juli tillkallade K. M:t tre sakkunniga för att utreda frågan om ändring av sättet för biskopsval, nämligen universitetskanslern, teol. och fil. dr A. Thomson, komministern G. Fork-man och riksdagsman V. G. Lodenius. Enligt direktiven skulle även lekmän kunna i någon form beredas rösträtt vid dessa viktiga val. Det största bekymret 110