Betlehemskyrkan i Stockholm revs under året för att ge plats åt Norrmalmsregleringen. Söndagen den 11 oktober hölls den sista gudstjänsten i det mer än hundraåriga templet. Bilden visar missionsföreståndare Nils Dahlberg låsande en av kyrkdörrarna för sista gången. blev emellertid den hotande prästbristen. Tillströmningen till de teologiska fakulteterna, som länge visat nedgång, var under året minimal, och mot de välvisa röster, som menade att detta vore en följd av Helanderprocessen och andra uppsvenska missförhållanden, kunde man peka på att samma förhållande i kanske ännu högre grad gällde universitetet i Lund. Orsakerna är svåra att komma åt, men det får i varje fall inte glömmas, att ifrågavarande årskullar av studenter var små. De yngre färdiga prästernas tidigare klagan över löneförhållanden och arbetsuppgifter gjorde säkerligen sitt till. Diskussionen om prästernas praktiska utbildning gick vidare. Ärkebiskopen bidrog med en uppmärksammad artikel, vari han krävde en förlängning av ”prakten” till två terminer med ett rimligt arvode åt prästkandidaten under den senare. Från många håll påtalades det monstruösa i att prästen skickas ut i sin mångförgrenade gärning i folket utan kunskaper i psykologi, sociologi eller sam-hällslära. För att för egen del överbrygga klyftan mellan kyrka och arbetarvärld deltog åtta svenska präster under juni tillsammans med fabriks-och byggnadsarbetare i ett internationellt arbetsläger i Mainz-Kastel i Tyskland. Alldeles oberoende härav kunde en avspänning i kampen mellan kyrka och arbetarrörelse konstateras. SvD kunde härom med instämmande citera det socialdemokratiska organet Folket, som i augusti skrev: ”Det börjar dyka upp medvetet kristna gestalter bland socialdemokratiska förgrundsfigurer. Och ute i våra kyrkofullmäktige sitter många socialdemokrater och ryktar med nit kyrkans intresse också på det själavårdande området. Bakgrunden till denna utveckling kan vi inte ge oss in på i sammanhanget, men en av orsakerna är väsentlig. Den är att det börjar bli klarare för de flesta, att den kristna grunden för vår kultur kommer vi inte ifrån. Det behöver inte nödvändigt betyda, att man accepterar allt i den kristna förkunnelsen, men däremot ett medvetande om att det etiskt väsentliga i denna icke kan raseras utan att vi hamnar i ett gungfly.” Kyrkans uppfattning vann också flera påtagliga framgångar, såsom då den planerade minskningen av antalet kris-tendomstimmar i realgymnasiet avvärjdes genom en enhällig kyrklig och frikyrklig opinion. När inseminationssak-kunniga framlade sitt betänkande hade 111