Annus medicus 1953 Av docent EBBE NYMAN Paratyfusepidemien Årets mest uppmärksammade händelse på det medicinska området i vårt land var utan tvivel den omfattande paratyfusepidemi, som började i Kronobergs län strax efter livsmedelskonfliktens biläggande den 8 juni. Den ”normala” frekvensen av paratyfus och tyfus, vilka sjukdomar som bekant förorsakas av bakterier, är i vårt land mycket låg vilket med rätta kan sättas i samband med vår höga hygieniska standard. Under tiden januari—maj 1953 anmäldes i Sverige 38 fall av paratyfus, varav 3 i Kronobergs län. Under första hälften av juni inträffade 32 fall, varav en lokal epidemi i Värmland. Det var många ogynnsamma omständigheter, som samverkade till det explosiva utbrottet av sommarens epidemi. Efter den ovannämnda konfliktens hävande började slaktdjur i stor mängd införas till Kronobergs läns slakteriförenings lokaler i Alvesta. Samtidigt började en s. k. värmebölja, som kom att hålla i sig under mer än tre veckor. Den starka belastningen på slakteriets kylanläggningar i förening med den höga yttertempera-turen torde ha orsakat, att bakterierna fick en stor spridning i djurkropparna. Paratyfusbakterier finns nämligen, ehuru relativt sällan, hos både nötkreatur, svin, häst, får och fjäderfä. Det var sålunda här fråga om redan vid införseln till slakteriet infekterade djur. Däremot spelade slakteriets vattenförsörjning och rått-stam sannolikt ingen roll i sammanhanget. Epidemien, som småningom kunde kartläggas och visas följa distributionsvägarna för Alvestaprodukterna, synes ha yppats redan den 15 juni (den 11 juni började slakteriet leverera varor), då 22 personer i Kronobergs län sökte läkare för tarmsymtom. Den 18 juni inlades 3 personer på sjukhus i Växjö och den 22 var den bakteriologiska diagnosen klar: paratyfus av typen Breslau. (Ett stort antal olika typer av paratyfusbakterier finns, av vilka denna är en av de vanligaste och tillika beskedligaste.) Efter en vecka var man uppe i en frekvens av 150—160 nya fall om dagen. Bakteriologisk expertis sökte febrilt efter smittokällan. Först misstänktes tysk jäst, som importerats under livsmedelskonflikten. Denna, som givetvis ej var avsedd för lagring under lång tid vid hög temperatur, hade börjat bli ganska ankommen men måste frikännas beträffande paratyfussmittan. Importerade köttvaror misstänktes även och visade sig innehålla bakterier i något fall men icke av den typ som förorsakade epidemien. Medan sökandet pågick, anhopades fallen i andra delar av landet, varvid särskilt Stockholms stad och län, Göteborg och Sundsvallsdistriktet redan före midsommar hade blomstrande epidemier. Med ledning av köttleveransernas vägar, särskilt i Kronobergs och Västernorr-lands län, lyckades experterna så småningom ringa in Alvestaslakteriet, och den 28 juni tillvaratogs de ”corpora delicti” i slakteriet, som bevisade smittans ursprung. Slakteriförbud utfärdades, men vid månadsskiftet juni—juli var antalet dagligen anmälda nya fall uppe i över 200, varefter en långsam återgång vidtog. Men det skulle dröja till långt in på hösten, innan epidemien definitivt slutade. De anmälda fallens sammanlagda antal blev enligt den officiella årsstatistiken 8 760 jämte omkring 1 500 symtomfria smittobärare. Bacillbärandet vid denna sjukdom är 116