beredskapen i vårt land, vilket visade sig välbetänkt. Från att under åren 1951 och 1952 ha uppvisat lägre siffror än genomsnittligt satte sjukdomen under 1953 fart redan i juni och ökade oroväckande i juli och augusti för att kulminera i september och oktober med en ovanligt svår och långt utdragen epidemi, särskilt lokaliserad till Stockholms län och stad samt Jämtlands län. Inalles anmäldes under året i hela landet 5 090 fall, varav över 3 000 med förlamningar. Man får gå tillbaka ända till 1912 års svåra epidemi för att finna högre siffror; 7,4 fall per 10 000 invånare mot det gångna årets 7,1 fall per 10 000. Det blev givetvis ont om både vårdplatser och personal, men med stora svårigheter klarades det hela och man ordnade även ett antal provisoriska eftervårdsavdelningar i medvetandet om vikten av tidig rörelsebehandling av förlamningsfallen. Läkemedel Några nyheter av genomgripande betydelse på läkemedelsområdet noterades knappast under året. Dock klarlades den nära släktskapen mellan två viktiga antibiotika, aureomycin och terramycin. Deras gemensamma kemiska stomme, tetracyklin, började med gott resultat att användas vid sidan av dem. I detta sammanhang skall en komplettering göras till en uppgift i den medicinska översikten för år 1952. Det antibiotiska läkemedlet erytromycin, som tillverkas av bl. a. den amerikanska fir man Abbot i Chicago, hade i själva verket upptäckts och först framställts hos firman Eli Lilly i Indianapolis, USA, under namnet ilotycin. I Sverige utfördes under året en utredning rörande fria och rabatterade läkemedel i samband med den allmänna sjukförsäkringsrefor-men, som avsågs träda i kraft 1955. Utredningen ansåg en strängt beskuren lista över i detta sammanhang tillåtna läkemedel icke vara i överensstämmelse med reformens allmänna medicinska och humanitära syften. I stället förordades, förutom fria läkemedel av viss typ vid ett mindre antal s. k. kvalificerade sjukdomar, en lämpligt avpassad rabatt på övriga läkemedel, i den mån de är apoteksvaror eller gifter av visst slag, varjämte ett karensbelopp av måttlig storleksordning borde stipuleras i syfte att förhindra missbruk. Från medicinska riksstämman i Stockholm i november: docent O. Sjöqvist, stämmans president, professorerna H. Bergstrand och B. Jacobowsky samt docenterna G. Landquist och S. Wohlfart. 118