Bostadsfrågan I början av 1953 fixerade myndigheterna en kvot på 50 000 lägenheter för årets bostadsproduktion. Då emellertid förhoppningar fanns om att tillgången på materiel och arbetskraft skulle förbättras, meddelades länsorganen att de var oförhindrade att något öka produktionen utöver de för respektive områden angivna kvoterna, för den händelse resurserna enligt lokal bedömning ansågs tillåta detta. Utvecklingen blev dock inte riktigt så gynnsam som förväntningarna; en viss överansträngning av bostadsbyggnadstillgångarna tycktes förekomma på sina håll i landet under hösten, och årsproduktionen av lägenheter stannade vid c:a 50 000. Bostadsbristen bestod även under 1953. Hur stor den var är svårt att exakt avgöra, men den statistik, som bostadsstyrelsen insamlade på hösten genom undersökningar i 228 kommuner, torde vara representativ. 100 000 anmälningar fanns hos förmedlingarna från personer eller hushåll, som önskade byta lägenhet inom vederbörande kommun. 30 000 anmälningar förelåg om önskemål att få bostad i annan kommun än hemortens. 97 000 anmälningar hade gjorts av dem, som helt och hållet saknade egen lägenhet, och 6 800 familjer levde ”splittrade” med olika medlemmar av samma familjer bosatta i olika kommuner — utan möjlighet att få ett gemensamt hem. I de flesta större städer med Stockholm, Göteborg och Malmö i spetsen växte bostadsnöden under 1953; i vissa smärre kommuner inträdde däremot förbättringar. Enligt uttalanden i en interpellationsdebatt i Stockholms stadsfullmäktige mot slutet av året stod cirka 80 000 personer i huvudstadens bostadskö; av dessa saknade 33 000 egen lägenhet. Riksdagen godkände i maj regeringens två månader tidigare framlagda bostadspolitiska proposition. Sålunda beslöts, att de provisoriska tilläggslånen, som utgått med ett belopp, motsvarande en subvention av 4 kr. per kvm, skulle minskas till 3 kr. för fastigheter, färdigställda efter 1953. Tidigare beviljade tilläggslån för flerfamiljshus skulle delvis förräntas och amorteras. Systemet med bostads-rabatter förenklades och utvidgades. Familjebostadsbidraget, som utgått med lägst 130 och högst 175 kr. per barn och år, fastställdes till 150 kr., och familjer med små inkomster beviljades ett med 210 kr. om året förstärkt bidrag, samtidigt som det s. k. trekronorsbidraget avskaffades. Det mest intressanta med den proposition, på vilken riksdagsmajoritetens beslut byggde, var att socialministern haft att utarbeta sina förslag mot bakgrunden av 1951 års bostadsutredning. Denna hade framlagt sitt betänkande i december 1952. Herr Sträng kom emellertid inte med några avgörande förändringar, och många av hans kritiker ansåg sig kunna konstatera, att han inte begagnat tillfället till verklig nyorientering, även om de med tillfredsställelse noterade, att han börjat avveckla de provisoriska tilläggslånen. Fastän reduceringen med 1 kr. per kvm Nytt rekord för Svenska Dagbladets julfemma Svenska Dagbladets julinsamling 1953 nådde ny toppsiffra. Julfemman, som säljes i 21 församlingar inom Storstockholm i SvD:s regi, gav det bästa resultat som nåtts sedan in-samlingsformen startade 1922 eller 266 690:20 kr. mot 252 891:62 kr. 1952, det då dittills högsta resultatet. Även den s. k. kontantfon-den visade uppgång till 14 580 kr. mot 14 094:40 kr. året förut. Insamlingens totalsumma blev alltså över 281 000 kr. mot nära 267 000 kr. 1952. Liksom under tidigare år hade denna Svenska Dagbladets insamlings-form upptagits av ett stort antal platser ute i landet, varigenom betydande belopp tillfördes hjälpverksamheten på resp, orter. 126