inte var stor, stod den dock i principiell överensstämmelse med de synpunkter, som framlagts av högerriksdagsmannen Leif Cassel och bankdirektör Lars-Erik Thunholm i deras reservation till bostadsutredningens betänkande. I riksdagen avslogs högerpartiets yrkanden om bl. a. byggnadsregleringens avskaffande och sänkning av de provisoriska tilläggslånen med 2 kr. per kvm i stället för 1 kr. Senare, i november 1953, uppmjukade emellertid regeringen sin politik på bägge dessa punkter. Herr Sträng meddelade i en kommuniké, att företagarna på bostadsbyggnadsmarknaden från årsskiftet skulle befrias från skyldigheten att ansöka om byggnadstillstånd och från byggnadskvoteringens begränsningar. Samtidigt kungjordes, att tilläggslånen skulle sänkas från 3 till 2 kr. per kvm för fastigheter, färdiga efter utgången av 1954. Däremot var regeringen inte villig att avskaffa bestämmelserna om igångsättningstillstånd. Centralrådet för bostadsfördelning höll konstituerande möte den 4 september. På bilden ses från vänster direktör Claes Breitholtz och major Tor IV ibom från Sveriges fastighetsägareförbund, hovrättsassessor Hans-Fredrik Ringdén, vice ordförande, och professor Ragnar Woxén, ordförande, båda utsedda av regeringen, samt ombudsmännen Gustaf Orstadius och Eric Johansson, båda från HSB:s riksförbund. Särskild uppmärksamhet under året knöts vidare till vårriksdagens på regeringens initiativ gjorda rekommendation av frivillig behovsprövning vid förhyrning av lägenheter. Denna partiella bostadsransonering skulle innebära, att ensamstående och tvåpersonshushåll skulle hänvisas till rum och kokvrå eller ett rum och kök, medan större lägenheter förbehölls barnfamiljerna. Den nya ordningen skulle dock inte förhindra lägenhetsbyten. Regeringen uppdrog åt professor Ragnar Woxén att föra förhandlingar med fastighetsägarnas organisationer. Dessa beslöt rekommendera sina medlemmar att handha den nya regleringen. Detaljerade bestämmelser utarbetades och försågs med dispensregler. Centralrådet för bostadsfördelning bildades. Ungefär vid den tidpunkt, då behovsprövningen skulle träda i kraft, den 1 oktober, uppstod emellertid komplikationer, främst därför att de kommunala bostadsförmedlingarna anförde starkt kritiska synpunkter. Det blev nödvändigt med nya förhandlingar, och uppmjukningar, som i vissa avseenden innebar avsteg från den ursprungligen rekommenderade ordningen, måste göras i efterhand. På högerhåll ansåg man sig ha fått rätt i tidigare framförd kritik; partiet hade nämligen i riksdagen yrkat avslag på hela projektet. Folkpartiet hade önskat något mildra behovsprövningen men inte velat följa högern på avslagslinjen. 127