48 000 mot 45 000 1952 och 40 000 1951. Vid utgången av 1953 beräknades drygt 60 000 lägenheter vara under uppförande mot cirka 50 000 vid årets ingång. Utbyggandet av landets vattenkrafttillgångar fortsatte planenligt även under 1953. Effekttillskottet blev 395 000 kW mot cirka 340 000 kW för 1952. Vid vattenkraftverken producerades omkring 22 000 milj. kWh jämfört med 19 630 milj. kWh 1952, vartill kom produktionen från ångkraftverk på drygt 1 000 milj. kWh. Produktionsökningen täckte helt belastningsökningen, och den rikliga nederbörden under hösten hade medfört en fyllnadsgrad av vattenmagasinen på 90 procent — det högsta värde som denna tid på året någonsin förekommit. Läget på arbetsmarknaden präglades i skärpt grad av den redan under 1952 inträdda avmattningen i efterfrågan på arbetskraft. Säsongvariationerna blev avsevärt starkare än under 1952, men även om sysselsättningssvårigheter tidvis förelåg på vissa orter, var läget på arbetsmarknaden i stort sett balanserat. Den tidigare överrörligheten på arbetsmarknaden hade helt försvunnit. Detta kom också till uttryck i en bättre arbetsdisciplin. Medan frånvaron på lördagarna hösten 1947 var 10 procent för männen och 17 procent för kvinnorna, låg den 1953 vid 8 resp. 15 procent. Det procentuella antalet under en vecka avgången personal sjönk från i genomsnitt 1,1 procent per vecka 1947 till 0,6 procent 1953. I realiteten var nedgången i den frivilliga rörligheten ännu större. Under 1947 var nämligen endast en ringa del av de avgångna arbetarna uppsagda av sina arbetsgivare. Däremot var tidvis en fjärdedel av dem som slutade sin anställning under 1953 avskedade eller permitterade. Den inom den egentliga industrien med 3 procent minskade sysselsättningen avsåg nästan uteslutande manlig arbetskraft. Personalbortfallet inom malm- och metallindustrien — huvudsakligen den sistnämnda — på cirka 19 000 man kunde till stor del neutraliseras genom överflyttning till andra branscher samtidigt med en del förtidspensioneringar. Antalet arbetslösa metallarbetare utgjorde vid årets slut omkring 4 100. För ungdomarnas vidkommande blev det avgjort svårare än tidigare att få anställning, vilket i många fall dock hade det goda med sig att de i stället fortsatte med att förbättra sin utbildning. Prisu tveckl ingen Konsumtionspriser och levnadskostnader förblev under 1953 praktiskt taget oförändrade, medan partipriserna under samma tid sakta sjönk. Sedan juni 1952, då nedgången började, utgjorde prisfallet fram till 1953 års slut cirka 8 procent med en del prisrörelser i båda riktningarna för vissa varugrupper. Partipriset på jordbruksförnödenheter sjönk sålunda med cirka 3 procent, medan priserna på bränsle och smörjmedel visade någon ökning. För kautschuk redovisades en prissänkning om drygt 10 procent. Vid slutet av året låg partiprisindextalet vid 296 (1935 = 100) mot 304 ett år tidigare. Konsumtionsprisindex redovisades i oförändrat 224 (1935 = 100). Socialstyrelsens kvartalsvis redovisade levnadskostnads-index (1935 års serie utan direkta skatter) förblev oförändrat 212, dock innebärande rätt avsevärda förskjutningar mellan utgiftsposterna. Sänkta livsmedelspriser motvägdes bl. a. av ökade bostadskostnader. Det under 1952 inträffade prisfallet på skogsprodukter slog under 1953 igenom med full kraft och bidrog till att exportprisnivån genomsnittligt kom att ligga cirka 11 procent lägre än 1952, medan motsvarande prisfall för importen utgjorde 8 procent. Detta innebar att vårt bytesförhållande gentemot utlandet försämrades med cirka 3 procent jämfört med 1952 — innebärande ett inkomstbortfall om cirka 400 milj, kronor. 136