STATSFINANSERNA. Inkomsterna på driftbudgeten 1952/53 utgjorde 7 808 milj, kr., medan utgifterna stannade vid 7 647 milj. kr. innebärande ett formellt budgetöverskott om 161 milj, kr., varemot stod utgifter på kapitalbudgeten på ca 1 160 milj, kr., vilka medel lånades upp i marknaden. Riksstaten för budgetåret 1953/54 beräknades per den 31 juli 1954 komma att sluta med inkomster om 8 368 milj. kr. mot 8 340 milj. kr. på utgiftssidan, innebärande ett formellt överskott om 28 milj, kr., vartill emellertid skulle komma förbrukade reservationsmedel, 140 milj. kr. Det reella underskottet skulle alltså bli 112 milj kr. Lånemedelsbehovet på kapitalbudgeten uppskattades till ca 1 600 milj. kr. inkl, förbrukningen av reservationsmedel. En strålande framgång blev besöket i Sverige av en representativ delegation från Colombia. Resan finansierades av den svenska exportindustrien med Exportföreningen som arrangör. Från v. till h. ses envoyén T. Vinell, Sveriges minister i Bogotd envoyén B. Eng, den colombianska delegationens ordförande dr Camilo J. C abal Cabal, chefen för det colombianska valutakontoret dr Art uro Bonne t samt generalkonsul K. H. Hallberg, Bogotd. Den svenska statsskulden steg under 1953 med 1 141 milj. kr. till 13 852 milj, kr. Av nämnda belopp ökades den fonderade skulden med 737 milj, kr till 10 369 milj. kr. och den kortfristiga skulden med 304 milj. kr. till 3 483 milj. kr. Penning- och kapitalmarknaden Det allmänna läget på penning- och kapitalmarknaden förändrades radikalt under loppet av året. Det föregående årets knapphet på pengar, vilket bl. a. hade speglats i starkt begränsade upplåningsmöjligheter på obligationsmarknaden och en press uppåt på ränteläget, började lätta påfallande i mitten av 1953. Bankernas inlåning steg kraftigt, samtidigt som utlåningen hölls tillbaka i enlighet med de överenskommelser, som träffats under juli mellan statsmakterna och kreditinstituten beträffande en ytterligare restriktiv kreditpolitik med prioritet för bostadsbyggandet. De reella orsakerna bakom strömkantringen på penning- och kapitalmarknaderna kunde i första hand sökas i det stora statliga utgiftsöverskottet, som huvudsakligen finansierades genom kortfristig upplåning hos affärsbankerna, samt det av lagerminskningen inom skogsindustrierna betingade valutatillskottet. 137