Filmåret 1953 Av ELLEN LILIEDAHL De tekniska nyheterna på filmens område gjorde under 1953 markanta och observerade om än inte direkt revolutionerande framstötar överallt i världen och även hos oss. Försöken med rent tredimensionell film demonstrerades i såväl kort- som långfilmsprogram från England och USA och möttes av intresse, även om nödvändigheten att avnjuta dem med tillhjälp av s. k. polariserade glasögon och den klena konstnärliga kvaliteten i långfilmerna motverkade någon större entusiasm. Mera framgång rönte då de förstorade och förbättrade bilderna med vidfilm och cinemascope, det senare systemet byggande på extra linser på kamera och projektionsapparat samt en konkav spegelduk av betydande bredd, återgivande praktiskt taget hela ögats synfält och därför imponerande särskilt vid mass-scener och iandskapspanoramor, respektive stadsscenerier. Det s. k. stereofoniska ljudet, återkastat från olika delar av duken medelst ett flertal förstärkare bakom denna samt i salongen, visade sig dessutom ge akustiska effekter av utomordentlig kvalitet. Den svenska produktionen avstod givetvis från att ge sig in på dessa kostsamma nymodigheter, i synnerhet som man ännu inte enat sig om ett internationellt fastställt system, och nöjde sig med att framlägga ett nytt och framgångsrikt färg-filmförsök. Det skedde i Svensk Filmindustris ”Ingen mans kvinna”, där den erfarne fotografen Åke Dahlqvist skördade välförtjänta lovord för sitt kamera- Edvin Adolphson i ”Vägen till Klockrike”. 183