arbete och utomordentliga bilder från Grövelsjöns vilda fjällmarker. Tyvärr var filmen för övrigt ett ovanligt bastant bygdepekoral. Klara toppar bland årets svenska filmer var Harry Martinsons ”Vägen till Klockrike”, där författaren i samarbete med regissören Gunnar Skoglund åstadkommit ett rikt och stämningsfullt bildmåleri kring luffaren Bolies vandringar på rikets vägar, samt Ingmar Bergmans rasande effektfulla skillingtryck ”Gycklarnas afton”. Av Pär Lagerkvists ”Barabbas” hade Alf Sjöberg skapat ett strängt och statiskt konstverk, tyvärr något svårbegripligt och präglat av artificialitet och känslokyla, vilket hindrade det imponerande företagets framgång hos den stora publiken. Även jury och kritik i Cannes, där filmen deltog i vårens festival, ställde sig nästan helt oförstående för verket. Desto starkare resonans vann Arne Sucksdorff med sin under ett par år kärleksfullt och tålmodigt framskapade första långfilm ”Det stora äventyret”, en hymn till det rika och grymma livet i naturen på samma linje som hans tidigare utsökta miniatyrer men med en tillsats av ömhet och humor i berättelsen om ett par småpojkars pyssel med en infångad utter, som gjorde filmen helt betagande. Bildmässigt konstnärlig och med sin fascinerande romantiska handling byggd på Peder Sjögrens ”Kärlekens bröd”, en historia från finsk-ryska vinterkriget 1940, blev Arne Mattssons film med samma namn en av årets intressantaste upplevelser. En lovande ny regissör presenterade sig i Kenne Fant, och Egil Holmsen fortsatte att dokumentera sin fallenhet för realistisk ungdomsskildring i ett par nya filmer. ”Veteranen” Gustaf Molander avlade ett nytt tekniskt mästarprov med filmatiseringen av Sigfrid Siwertz’ kyligt avslöjande kärleksroman ”Glasberget”. Lyckosam regidebut i en lättare genre gjorde Stig Olin med ”1 dur och skur ’ samt ”Resan till dej ’, båda med Alice Babs, och Hasse Ekman stod för en ovanligt underhållande och välspelad filmupplaga av Grevenius’ lilla stockholmskomedi ”Vi tre debutera”. Yves Montand i ”Fruktans lön" och Jack Hawkins i ”Det grymma havet”. 184