Kvinnomassmördare i London I ett gammalt hus vid Notting Hill Gate, ett av Londons värsta förbrytardistrikt, gjordes den 25 mars en ohygglig upptäckt. En nyinflyttad hyresgäst fann bakom en vägg i lägenheten ett kvinnolik. Kriminalpolisen fann vid fortsatta undersökningar av lägenheten ytterligare tre kvinnolik, två dolda på samma sätt som det först påträffade, det tredje gömt under golvet. På husets bakgård anträffades vidare förbrända rester av ytterligare tvenne kvinnolik nedgrävda. Lägenheten hade till endast några dagar före upptäckten innehafts av en 55-årig kontorist John R. Christie och polisen satte nu till alla krafter över hela landet för att få tag på denne. En av de mördade kvinnorna konstaterades vara Chris-ties 45-åriga hustru, som varit försvunnen sedan strax före julen 1952, medan ett annat av offren försvann så sent som i slutet av februari. De fyra i huset gömda kvinnorna hade mördats med omkring en månads mel lanrum, alla vid fullmåne, medan de delvis' förbrända kropparna tillhörde kvinnor som enligt Christies senare bekännelse mördats av honom för närmare tio år sedan. Spaningarna efter Christie blev under flera dagar resultatlösa och när människojaktens upplösning kom den 31 mars blev den något av en antiklimax — han greps på en London-gata av en patrullerande poliskonstapel. Efter förberedande förhör inleddes den egentliga rannsakningen med Christie den 22 juni och gällde formellt endast mordet på hustrun, vilket Christie erkände såväl som de övriga fem morden. Hans försvarsadvokat sökte få juryn att förklara den anklagade vansinnig. Efter en överläggning på knappt IVi timme uttalade juryn sitt utlåtande: Skyldig. Därefter avkunnades dödsdomen. Christie överklagade ej domen och han hängdes på morgonen den 15 juli i Pentonvillefängelset i norra London. Över huvud taget var programutbytet med utländska radioföretag mycket livligt, inte bara de nordiska länderna emellan utan också med övriga Europa. Direkta överföringar förekom i svensk radio av en rad program av nyhets- och reportagekaraktär och av större musikevenemang. För övrigt skedde utbytet i stor omfattning i form av inspelade magnetofonband och i manuskriptform. Stora avnämare av svensk inspelad musik var Belgien, Holland och Canada samt de tyska stationerna. Många europeiska och ett par transatlantiska radioföretag överförde musik, som ingick i Stockholmsfestivalen, och hitsända reportrar berättade för hemmalyssnarna, hur det gick till när Stockholm firade 700 år. Omkring 80 utländska reportrar gästade under året Radiotjänst och gjorde reportage från skilda områden av svenskt liv, från storevenemang som Nobelfesten till en italiensk serie, där allt från storpolitik till damkonfektion ingick. Utlandstjänsten har också sammanställt rapporter och program på olika språk för sändning i utländsk radio. Från televisionens område kan antecknas, att den av K. M:t år 1951 tillsatta utredningen fortsatte sitt arbete enligt direktiven. Den 14 oktober anhöll ett konsortium, bestående av representanter för den svenska radioindustrien, Kooperativa förbundet, Sveriges köpmannaförbund samt Sveriges lantmannaförbund hos K. M:t om koncession att driva utsändning av television i Stockholm under tiden tills en av riksdagen beslutad reguljär svensk televisionstjänst igångsättes, dock minst t. o. m. utgången av år 1957. Verksamheten var avsedd att bedrivas på kommersiell basis och skulle alltså finansieras genom försäljning av programtid. Yttranden över denna koncessionsansökan infordrades från Telestyrelsen, Radiotjänst samt Televisionsutredningen. Något tillstånd beviljades inte under året. Kommunikationsministern besvarade i riksdagen den 18 november en fråga från herr Christenson i Malmö (fp) angående igångsättandet av en försöksverksamhet på televisionens område. Kommunikationsministern sade sig vara beredd att föra fram ett sådant förslag men först när pågående utredningsarbete givit det erforderliga underlaget för bedömningen av de olika därmed förknippade problemen. 13 193