Vädret 1953 Av fil. dr FOLKE BERGSTEN Årsmedeltemperaturens avvikelser från den normala år 1953. Siffrorna i celsiusgrader. Året 1953 var i likhet med så många av sina föregångare under de sista decennierna ett år med betydande värmeöverskott i hela landet. Nederbörden var i stort sett riklig, men med avsevärda variationer såväl regionalt som i tiden. Medeltemperaturen för hela året uppvisade genomgående högre värden än de normala. De största överskotten, drygt 2°, hade södra och mellersta Norrlands centrala delar, de minsta, c:a 1°, västkusten. Värmeöverskotten var i hög grad betingade av en ovanligt, delvis rekordartat varm juni. Medeltemperaturerna för denna månad var högre än de förut högsta kända i norra Norrland och de södra fjälltrakterna och överträffade här normalvärdena med 6° å 6,5°; i övriga delar av landet höll sig överskotten i allmänhet mellan 3° och 5°. Två andra bidragande orsaker till de höga årsvär-dena var den ovanligt varma förvåren och den sällsynt milda senhösten, vilken som helhet betraktad var en av de varmaste, som någonsin förekommit. Till senhösten räknas i detta sammanhang månaderna oktober—december. Kartan ger en bild av förhållandena under den sistnämnda av dessa. Februari var den enda av årets månader med genomgående värmeunderskott, som var störst, cirka 4°, i inre Lappland, minst, 0,5°—1°, i landets sydöstra delar. Absolut högsta temperaturen, -j-35°, antecknades den 3 juli i Alnarp i Skåne, absolut lägsta, —44,3°, den 12 februari i Vuoggatjolme i Lappland. Ingen av dessa siffror är särskilt märklig. Mera värda att notera är då de absoluta värmerekord för december, 11°—12°, som den 3—4 i denna månad sattes på ett flertal platser i östra Svealand och nordöstra Götaland. Tab. 1 upptar månadsmedia av temperaturen och dess avvikelser från resp, normalvärden för några representativa platser i landet, nämligen Gällivare, 204