Prins Oscar Bernadottes bortgång Söndagsmorgonen den 4 oktober avled prins Oscar Bernadotte i sitt hem i Stockholm. Han var född den 15 november 1859. Med honom gick den siste av Oscar II:s fyra söner ur tiden — prins Eugen avled 1947, kung Gustaf 1950 och prins Carl 1951. Prinsen hade varit sjuk de sista månaderna. Prins Oscars maka, prinsessan Ebba Bernadotte, född Munck af Fulkila, avled 1946. Prinsen efterlämnade närmast en son, greve Carl Bernadotte af Wisborg, Frötuna, med maka i andra giftet, född Börjesson, samt två döttrar, grevinnan Maria Bernadotte och fru Elsa Cedergren, maka till v. generalsekreteraren i KFUM:s världsförbund, fil. mag. Hugo Cedergren, jämte den 1948 bortgångne sonens, greve Folke Bernadotte af Wisborgs, efterlämnade maka, grevinnan Estelle Bernadotte af Wisborg. Vid prins Oscars bortgång skrev biskop Manfred Björkquist följande i SvD: Sveriges främste evangelist, så har man kallat prins Oscar Bernadotte, icke på grund av hans höga börd utan på grund av äktheten, halten och den brinnande nitälskan som präglat hans centralt kristna förkunnelse. I ett land och i en tid med så mycken anonym, förtegen och försagd kristendom har han alltid varit den orädde bekännaren. Det finns icke något ansträngt i denna bekännelse. Den är ett med ett långt livs mognade erfarenhet, ett med hans oskrymtade väsen. Han ville vara ett enkelt Jesu Kristi vittne. Det fanns hos honom detta ofrånkomliga: ve mig om jag icke förkunnar evangelium. I detta ofrånkomliga brann en levande nitälskan för människornas själar. Han hörde till dem som kände sig stå i skuld till människorna för evangelium. Hans styrka var inte den andliga vältaligheten med dess fyndiga vändningar och slående formuleringar, han talade enkelt och okonstlat och trädde själv helt tillbaka för de Skriftens ord som han hade för sina ögon i den öppna bibeln. Han ville belysa dess sanning och föra dess ord nära sina åhörare. Så blev han avväpnande. Men han var icke blott förkunnare, han deltog helhjärtat och med gott praktiskt handlag i den kristna verksamheten i vårt land. Vid sin död var han ännu ordförande i förbundet Soldaternas vänner och hedersordförande i KFUM, det säger något om hans huvudintresse att nå fram till den manliga ungdomen med det kristna budskapet. För de kristnas enhet brann hans hjärta. Därför var han vördad och älskad av det kristna folket i alla samfund. Han var i sin person en enhetsskapande makt och främst som förebedjare. Så verkade han i det tysta, även sedan han lämnat den yttre arbetsfronten. Ett sådant livsverk som hans kan icke överblickas och mätas, det mesta undandrager sig all uppmärksamhet. Men vilket folk kan bestå utan sådana storverk i det tysta, vilket folk kan bestå utan bärande förbön? Prins Oscar Bernadotte gick hädan i den gryende Mikaelidagen. Sveriges kristenhet tackar för den kristne ädlingen och kämpen och välsignar hans minne. Chefen för marinen amiral Helge Strömbäck yttrade i SvD följande: Mellan åren 1879 och 1900 var prins Oscar sjöofficeren som praktiskt utövade sitt yrke, bl. a. under många och långa sjöfärder, av vilka fregatten Vanadis världsomsegling 1883—1885 var den 254