Axel Bagge Hjalmar Berg Lennart Berglöf Axel Bagge, f. 1894. Förste antikvarie vid Statens historiska museum och föreståndare för dess sten- och bronsåldersavdelning. Med B. ”har vårt land förlorat en betydande forskare, den främste specialisten på svensk stenålders vida domäner. — Hans forskning var i eminent grad djupgående och kännetecknades av stor precision, klarhet och skarpsinne”. (Museidirektör Birger Nérman.) Död den 12 februari. Fredrik Benzinger, f. 1868 i Württemberg, f. d. direktör för Mjölkcentralen i Stockholm (1915—36). Inom mejerihanteringen var B. internationellt känd och arbetade kraftigt för bildandet av den internationella mejerifederationen och andra liknande sammanslutningar. En av landets främsta filatelister. Död den 27 februari. Hjalmar Berg, f. 1859, f. d. undervisningsråd. B. var slöjdinspektor vid Stockholms folkskolor 1897—1914 och undervisningsråd för slöjdundervisningen i skolöverstyrelsen 1917—26. B. var en varm anhängare av sin bror Fridtjuv Bergs reformideer och gjorde inom fortsättningsskolan en märklig insats för undervisningen. Död den 3 augusti. Lennart Berglöf, f. 1878, f. d. generaldirektör och chef för Kammarkollegium (1930—43). B. var en erkänd auktoritet på renbetes- och lappfrågor och anlitades i en rad utredningar rörande dessa problem. Död den 3 februari. Jakob Billström, f. 1880, med. dr, under en följd av år praktiserande läkare i Stockholm med nervsjukdomar och hypnotisk behandling som sitt specialområde. ”Stor beläsenhet och mångsidig kunskap i förening med praktiskt förstånd och outtömlig rikedom på utvägar tjänade hans djupaste instinkter en människokärlek och osjälvisk hjälpsamhet som söker sin like. Så blev han den store folkläkaren, sökt och älskad av hög och låg som kanske ingen efter Ernst Westerlund, ’Enköpings-doktorn’, vars lärjunge han förresten också var, även i likgiltighet för ekonomisk vinning.” (Prof. Nils Antoni.) Död den 15 februari. Ida Gawell-Blumenthal, f. 1869. ”Delsbostintan” — under det namnet var hon känd och älskad i hela vårt land. För en oräknelig publik berättade hon sina dråpliga hälsingehistorier, sjöng sina visor och blåste sina låtar på vallpipa. Delsbostintan hade en säker intuition för svenskt folklynne i största allmänhet men naturligtvis för hälsingarnas i synnerhet. På det allra finurligaste sätt förstod hon att avslöja svagheterna hos hög och låg men hon utlämnade ingen till gyckel och åtlöje. Den flabbiga bondkomiken låg icke för henne. Stora skatter av äkta folkhumor har hon räddat undan förgängelse. Död den 14 maj. Jakob Billström Ida Gawell-Blumenthal Sven Brisman (Se efterf. sida) Hjalmar Cederström (Se efterf. sida) 261