Francesco Nitti Titta Ruff o G. von Rundstedt Robert Taft (Se föreg. sida) Vsevolod Pudovkin, rysk filmregissör (* 1893— t 1/7). Jämte Eisenstein den ryska filmens ledande namn och skaparen av många revolu-tionsfilmer, såsom ”S:t Petersburgs sista dagar” och ”Storm över Asien”. Titta Ruffo, italiensk operasångare (* 1878— t 6/7). Han började sin sångarkarriär i 20-års-åldern och hade uppträtt på alla de större världsscenerna, då han vid 65 år drog sig tillbaka. Han gästade Sverige flera gånger i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Gerd von Rundstedt, tysk generalfältmarskalk (* 1875—t 24/2). Under första världskriget var han kapten i tyska generalstaben och avancerade under mellankrigstiden inom riksvärnet. Vid inmarschen i Tjeckoslovakien kommenderade han som generalöverste en armégrupp men fråntogs 1938 sitt befäl av Hitler, något som upprepades ytterligare tre gånger. 1940 blev han generalfältmarskalk och 1942 överbefälhavare i väster. Efter den allierade invasionen fråntogs han åter befälet men sedan hans efterträdare von Kluge begått självmord fick han ansvaret att leda de tyska truppernas förtvivlade tillbakatåg. Efter det tyska sammanbrottet tillbringade han fyra år i fängelse. En planlagd process mot honom kom aldrig till stånd och 1949 sattes han på fri fot. Han levde sedan i största tillbakadragenhet i Hannover. Robert Taft, amerikansk politiker, senator (* 1889—t 31/7). Son till president William Howard Taft. Han öppnade efter studier vid Yale och Harvard en framgångsrik advokatpraktik i Cincinnati, Ohio. Han kom snart in i det politiska livet i sin hemstat och valdes 1932 av republikanerna till senator. Som sådan fick han snart en framskjuten ställning inom partiet. Före Japans anfall på Pearl Harbor gjorde han sig känd som ihärdig förespråkare för isolationismen men reviderade i viss mån sin inställning efter USA:s inträde i kriget. Efter krigsslutet slog han dock åter in på sin gamla linje, gjorde invändningar mot USA:s anslutning till FN, ville reducera Marshallhjälpen och opponerade mot Atlantpakten. Han var ene upphovsmannen till den av de fackorganiserade arbetarna hatade Taft-Hartleylagen. Ej mindre än fyra gånger sökte han bli nominerad till republikansk presidentkandidat, senast 1952 som general Eisenhowers medtävlare. Sedan denne valts till president gick Taft i utrikespolitiken vid flera tillfällen till angrepp mot honom. Våren 1953 förklarade han sålunda att USA, om Koreaförhandlingarna misslyckades, borde dra sig ifrån bundsförvanterna och FN och handla helt på egen hand samtidigt som han på nytt kritiserade de stora amerikanska förpliktelserna i Europa. Detta hindrade emellertid ej att Eisenhower och Taft utmärkt samarbetade på det inrikespolitiska området. Jacques Thibaud, fransk violinist (* 1880— t 1/9 vid flygolycka i Alperna). ”För dem som hört honom musicera i bästa form rådde nog ingen tvekan om att Jacques Thibaud var en av vår tids yppersta violinister. — När han sista gången uppträdde i Stockholm 1946 var han 66 år, men i hans spel märktes då ingen avmattning och man blev på nytt övertygad om att så som Jacques Thibaud kunde spela Mozart, det var i sin art något oförlikneligt.” (K. R-n i SvD). När han förolyckades var han i sällskap med sin dotter och sin ackompanjatör på väg till konsertturné i Japan. William Tilden, amerikansk tennisstjärna (* 1892—t 6/6). Under elva år i följd, från 1920 till och med 1930, spelade han i det amerikanska Davis Cup-laget och blev känd som ”världens tennismästare”. Från 1931 var han professionell. Fred Vinson, amerikansk politiker, ordförande i USA:s högsta domstol (* 1890—t 8/9). Han spelade en framträdande roll vid utformningen av president Roosevelts ”nya giv” på 1930-talet, var chef för den ekonomiska stabiliseringen och krigsmobiliseringen under dennes presidenttid och sedan president Trumans finansminister. Han utnämndes 1945 till ordförande i USA:s högsta domstol: landets främsta ämbete näst presidentens. President Eisenhower påbjöd trettio dagars landssorg vid hans bortgång. Sådan officiell sorgetid kan föreskrivas endast när en president eller ordförande i högsta domstolen dör, medan de innehar sina ämbeten. Senast förekom det vid president Roosevelts död. 274