Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dödsfall i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klemens Gottwald Emmerich Kålmån Lucien Maury R. A. Millikan
mest uppmärksammade publicister i ekonomiska
frågor. Under en följd av år medarbetade han
även i Svenska Dagbladet på sitt specialområde.
Emmerich Kålmån, ungersk operettkompositör
(* 1882—f 30/10 i Paris). Hans genombrott
som operettkompositör kom 1908 med
”Höstmanöver” som i ett slag erövrade hela europeiska
kontinenten. En ännu större seger vann han åtta
år senare med ”Czardasfurstinnan”, den operett
som allmänt anses vara hans bästa. Senare följde
operetterna ”Maritza” (1924) och
”Cirkusprinsessan” (1927).
Einar Lindboe, norsk kirurg (* 1876—t 26/6).
Han innehade åren 1917—1929 egen klinik i Oslo
men överlät denna till staden, då han blev
överläkare på Diakonhemmets kirurgiska avdelning.
Han avgick 1939. Han räknas som en av Norges
främsta kirurger och var bl. a. pionjär i fråga
om behandling av lårbensbrott med spikning.
Han var även framstående organisatör inom
skid-sporten och innehade Holmenkollenmedaljen och
Svenska skidfrämjandets förtjänstmedalj i guld.
Han var tillika meddelägare i Norges största
tidning Aftenposten.
Lucien Maury, fransk litteraturkritiker (* 1872
—t 19/3). Under ett halvt sekel verkade han
som förmedlare mellan fransk och svensk kultur
och var från 1931 till efter andra världskriget
direktör för det svenska studenthemmet vid
Sor-bonneuniversitetet. Han publicerade i tidskriften
Revue bleu talrika artiklar om skandinavisk,
särskilt svensk litteratur och utgav även ett par
böcker om svenskt kulturliv. Han lanserade en
rad svenska författare i Frankrike, bland dem
Selma Lagerlöf, Eyvind Johnson, Agnes von
Krusenstjerna och Pär Lagerkvist.
Robert Millikan, amerikansk fysiker,
Nobelpristagare (* 1868—t 19/12). I 24 år var han chef
för California Institute of Technology och erhöll
1923 Nobelpriset i fysik för sina arbeten rörande
den elektriska enhetsladdningen och den
fotoelektriska effekten. 1949 erhöll han av president
Truman amerikanska förtjänstmedaljen för
”alldeles särskilt framstående gärning och
utomordentliga insatser i Förenta staternas tjänst”.
Frank Mossberg, svensk-amerikansk
uppfinnare och industriman (* i Blomskog i Värmland
1858—t i Attleboro i Massachusetts 19/12). Han
utexaminerades från Chalmers 1879 och reste tre
år senare till USA. I början av 1890-talet
startade han sitt första företag i Attleboro vilket
1919 följdes av The Mossberg Pressed Steel Co
som utvecklades till ett av de största
stålpress-ningsföretagen i östra Amerika.
Francesco Nitti, italiensk politiker (* 1868—
t 20/2). Italiensk konseljpresident 1919—1920,
motståndare till såväl fascism som kommunism.
När Mussolini kom till makten måste han 1924
gå i landsflykt men fortsatte från utlandet sin
kamp mot den fascistiska regimen. Efter
Musso-linis fall återvände han till Italien och kastade
sig åter in i politiken. 1947 fick den då 79-årige
Nitti i uppdrag att söka bilda ny regering men
misslyckades.
Jens Nörregaard, dansk kyrkohistoriker, rector
magnificus vid Köpenhamns universitet under
den tyska ockupationen (* 1887—t 27/7).
Professor i kyrkohistoria vid Köpenhamns universitet
och universitetsrektor i sex år till 1948. Som
vetenskapsman hade han internationellt rykte.
Holger Pedersen, dansk språkforskare,
professor (* 1867—t 26/11). Han efterträdde 1914
Vilhelm Thomsen på lärostolen för jämförande
språkvetenskap vid Köpenhamns universitet och
var 1926—1927 universitetets rektor. De sista
20 åren av sitt liv ägnade han framför allt åt de
nyupptäckta grenarna av den indoeuropeiska
språkfamiljen, hetitiskan och tochariskan.
Sergej Prokofjev, rysk kompositör (* 1891—
+ 8/3). Särskilt under 1920-talet framstod han
vid sidan av Stravinskij internationellt som
Rysslands främste möderne tonsättare. Han utbildades
vid konservatoriet i Petersburg och turnerade
1918—1921 som pianist i USA. Från 1922 var
han bosatt i Paris, där han bl. a. komponerade
ett par berömda baletter, och återvände 1934 till
Ryssland, där han sedan var ytterst produktiv
och skrev symfoniska och kammarmusikaliska
verk, operor och kantater, baletter, scenmusik
och filmmusik.
18
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0273.html