skulle priset på ett glas om 5 cl höjas med 30 öre. De svenska cigarretterna skulle höj ås i pris med c: a tre kvarts öre pr styck, medan cigarrer och cigarrcigarretter skulle bli i genomsnitt 10 procent billigare. Krav på skattelindring Remissdebatten ägde rum den 19 januari, med avslutning i första kammaren sent natten till den 20 och med fortsättning i andra kammaren följande dag. Oppositionen framförde med styrka kravet på skattelindring. Högerledaren hr Hjalmarson meddelade, att högern komme att kräva skattesänkning med 10 procent genom att uttaget stannade vid 100. Han karakteriserade budgeten som ”icke stark”. Utvecklingen har, framhöll han, blivit finansminister Sköld övermäktig. En omprövning från grunden av bostadsfrågan betecknade han som ofrånkomlig. Partiets gruppledare i första kammaren hr Ewerlöf betecknade finansplanens mål som en praktfull tulipanaros. Även folkpartiledaren hr Ohlin talade för skattesänkning. Han krävde en femårsplan för samhällsekonomisk sanering med sikte på skattesänkning. I fråga om försvaret var såväl hr Hjalmarson som hr Ewerlöf betänksam inför minskningen av repetitionsövningarna med 25 000 man; de hoppades, att det skulle bli en engångsföreteelse. I andra kammaren debuterade hr Skoglund i Umeå som socialdemokratisk gruppledare. Beträffande byggnadsregleringen manade han till försiktighet, då det gällde ytterligare lättnader. Han ansåg, att den allmänna återhållsamheten med statsutgifter även måste gälla försvaret. De aviserade höjningarna av sprit- och tobakspriserna betecknade han som en hårdhänt lärdom för alla, som umgicks med planer på ökade statsutgifter. Finansminister Sköld förklarade, att vårt lands ekonomi var så sund, att den kunde jämföras med förhållandet i de flesta av de länder, som hade det väl ställt i detta hänseende. Däremot fanns det icke något utrymme för skattelättnad, tvärtom måste statskassan tillföras ytterligare medel. Under andra remissdebattsdagen i andra kammaren uppehöll sig handelsminister Ericsson vid möjligheterna att ordna en transportled västerut. Han förklarade, att regeringen följde ärendet med intresse. Hr Hjalmarson ansåg, att man inte borde dölja, att huvudsyftet med denna förbindelse var att göra det möjligt för Sverige att få bistånd västerifrån, om vårt land angreps. Hr Ohlin hävdade, att regeringen icke hade varit nog energisk härvidlag — frågan hade varit aktuell sedan 1949. Försvarsminister Torsten Nilsson förklarade, att han insåg värdet av Trondheim-förbindelsen i vissa lägen men att han icke ville gå med på att den avgjorde vår förmåga att hålla ut. Statsminister Erlander förklarade under remissdebatten, att det valsystem, som enligt partiledarnas överenskommelse skulle användas vid höstens val, var detsamma, som det stod strid om 1952. För att socialdemokraterna icke skulle kunna sägas göra oskäliga vinster skulle emellertid åtskilliga valkretsar göras större. Statsministern bebådade vidare utredning om arbetstidsförkortning med 40-timmarsvecka som mål — en tiomannakommitté härför tillsattes den 4 juni. Folkpartiets ökning i första kammaren från 22 mandat till 27 ledde till utvidgad utskottsrepresentation för detta parti. I utrikesutskottet tog sålunda folkpartiet en plats från bondeförbundet, i statsutskottet en plats från högern, i första lagutskottet en plats från bondeförbundet och likaså i andra lagutskottet samt i första kammarens beredningsutskott en plats från högern. Ur motionsfloden Bland de från oppositionspartiernas sida väckta och sedermera av kamrarna avslagna motionerna märktes sådana om bostadsfrågan. Högern tog i en parti 58