TEKNISK REVY 1954 Av civilingenjör LENNART SIMONSSON Råvaruutvinning ur fabriksanläggningar Inom Grängesbergskoncernen fortsatte den väldiga omläggningen och rationaliseringen av driften vid Norrlandsgruvorna och de till dessa hörande anläggningarna för malmanrikning och utlastning. Arbetena, som i sin helhet beräknades vara avslutade först år 1960, syftade dels till en övergång till underjordsbrytning, dels till en utökning av malmbrytningen. Ett nytt stort sovringsverk uppfördes i Kiruna; hela den stora betongbyggnaden isolerades utvändigt med element av glasull och aluminium och blev därigenom världens största aluminiumplåtklädda byggnad. Första hälften av den nya utlastningsanläggningen i Narvik kunde tagas i drift. Bolidenbolaget kunde i september inviga ett stort anrikningsverk för 500 000 ton malm per år, vilket är det största anrikningsverket i sitt slag i Europa. Nya malmfyndigheter undersöktes och en provbrytning av blymalm i norra Dalarna startades. Bolagets batterifabrik i Hultsfred utvidgades betydligt och en stor del av de tillverkade batterierna kunde säljas på export. Vid det Fagersta bruks a.-b. tillhörande Semla-gruvfältet uppfördes ett nytt anrikningsverk. Nya stora anläggningar kunde under året tagas i bruk vid de svenska järnverken. Sandvikens Jernverk körde i gång ett nytt stort götvalsverk, och bolagets hårdmetallfabrik i Västberga, en av de största i sitt slag i världen, togs i full drift strax efter årsskiftet. Fagersta bruks a.-b. startade ett nytt finvalsverk i Horndal och en 50-tons basisk martinugn i Forsbacka. Vid Oxelösunds järnverk färdigställdes en ny masugn och vid Nyby bruk installerades en maskin för kontinuerlig gjutning av stål, vilken var den första i Sverige. Uddeholms-koncernen kunde börja driften vid det nya rörverket i Storfors. Domnarfvets jernverk hade genom utökning av grovplåtverket i stort sett genomfört efterkrigsårens byggnadsprogram och därvid i det närmaste fördubblat sin kapacitet, så att den nu uppgick till cirka 400 000 ton per år. En försöksanläggning för framställning av titanmetall i en mängd av några ton per år startades i Nynäshamn av Johnson-koncernen. Varm- och kallvalsning av metallen skedde vid Avesta Jernverk. Svenska Skifferoljebolaget träffade överenskommelse med Kooperativa förbundet och dess dotterbolag Svenska Salpeterverken om att bygga en ammoniakfabrik i Kvarntorp för en beräknad årskapacitet av 22 000 ton ammoniak. Genom denna anläggning skulle en del av restgaserna från skifferoljeverket kunna nyttiggöras för framställning av kvävegödningsmedel. Johnson-koncernen påbörjade arbetena med att uppföra ett nytt oljeraffinaderi i Göteborg, vilket skulle få en kapacitet av 150 000 kbm bearbetad råolja per år. I Skåne återupptog Sveriges geologiska undersökning borrningarna efter salt och olja. Jämförelsevis goda möjligheter att påträffa fasta saltlager på ett djup av 2 000—2 600 m ansågs föreligga. Inom cellulosaindustrien kunde vid flera företag en betydande ökning av produktionen ske genom införandet av kontinuerlig drift under hela veckan, varvid 100