Den medicinska riksstämman Denna årliga sammankomst i Stockholm för flertalet specialföreningar inom den praktiska medicinen inleddes som vanligt med ett gemensamt möte, som detta år ägnades åt poliomyeliten och närmast var en generalmönstring av erfarenheterna från den svåra epidemien år 1953. Särskilt imponerade det arbete, som under docenten Justus Ströms ledning hade nedlagts i kampen mot sjukdomen på Stockholms epidemisjukhus. Man hade här lyckats genomföra en samordning av organisatoriskt, sjukvårdstekniskt och vetenskapligt arbete av mindre vanligt slag och kunde också redovisa vackra resultat. Nya läkemedel inom psykiatrien Nya erfarenheter hade under året samlats beträffande verkan på det centrala nervsystemet (d. v. s. hjärnan och ryggmärgen) av vissa läkemedel tillhörande de s. k. antihistaminernas grupp. Dessa läkemedels värde vid vissa allergiska tillstånd av mera akut natur var sedan länge känt, deras påstådda nytta vid ”förkylningar” hade vederlagts. De lugnande verkningar på det centrala nervsystemet, som särskilt utövas av det s. k. klorpromazinet, var under året föremål för stort intresse. Detta ämne har en allmänt lugnande effekt vid olika slags orostillstånd och dämpar förbränningen i organismen. Man kan t. o. m. främja uppkomsten av undertemperatur (hypotermi) vilket är en experimentell och måhända användbar motsvarighet till vissa djurarters vintersömn (hibernation). Även om de nya medlen med detta verkningssätt ännu icke var idealiska, antydde de likväl vissa kommande möjligheter på detta område. Atombombens skadeverkningar Generaldirektör Arthur Engel framför en karta, som visar regionsindelningen för den utbyggda specialvården. Det amerikanska vätebombprovet vid Bikini i mars 1954 kom att få betydande medicinska konsekvenser eftersom, trots alla försiktighetsåtgärder, flera hundra personer utsattes för alltför stark radioaktiv strålning, som i många fall ledde till allvarliga skador. Både personal engagerad i provet, invånare på angränsande öar och besättningar på japanska fiskefartyg hörde till de drabbade. Särskilt svårt skadades manskapet på en båt mer än 10 mil från detonationen. Skadorna aktualiserade den ytterst betydelsefulla frågan om inverkan på arvsmassan hos individer, utsatta för stark radioaktivitet, som gynnar uppkomsten av mutationer och därigenom kan få oöverskådliga verkningar på kommande släkten. Allvarliga farhågor uttalades av flera auktoriteter som skarpt fördömde dylika prov med vätebomber. 99