JORDBRUKSÅRET 1954 Av sekreterare RICHARD HÅKANSSON De förhoppningar som på försommaren kunde hysas om en god skörd för 1954 grusades genom de ovanligt starka och långvariga höstregnen, som i vissa delar av Norrland och i Skåne blev av katastrofartad omfattning. Regnen som varade från augusti till början av december hade därtill som följd försvårad höstbearbetning och väsentligt försenad sådd av de viktiga höstgrödorna, vete, råg och oljeväxter. Inom katastrofområdena kom ett stort antal jordbrukare i en bekymmersam situation. Frågan om regleringen av skördeskadorna var i slutet av året föremål för överläggningar mellan regeringen och jordbruksnämnden, som uppskattade det totala lånebehovet till åtminstone 35 milj. kr. I fråga om formerna för utbetalningen av bidragsbeloppen förordades bl. a. behovsprövning. Produktionsutvecklingen Arealanvändningen under 1954 karakteriserades av ökad odling av brödsäd, baljväxter, sockerbetor och oljeväxter, medan arealerna för fodersäd, grönfoder och vallar minskade. Arealförskjutningen som sålunda gick ut över foderväxtodlingen till förmån för handelsväxter befarades medverka till en sjunkande animalisk produktion, vilket redan i slutet av året kunde spåras i fråga om såväl mjölk- som fläskproduktionen. Brödsädesarealen ökade med inte mindre än 62 000 ha eller 12 procent, medan å andra sidan fodersädsarealen gick ner 66 000 ha. Oljeväxterna lockade till odling av nära 100 000 ha eller en ökning med 15 procent. Potatisarealen minskade nära 7 000 ha, medan sockerbetsarealen ökade 8 000 ha och blev den största hittills. Enligt den preliminära årsväxt- och skörderapporten per 15 oktober blev den totala skörden större än den mycket höga skörden 1953, men endast för höstvete och vissa foderväxter var ökningen mera framträdande. För övriga sädesslag var totalskörden mindre än 1953, särskilt av korn. Potatis och sockerbetor visade nedgång, medan för oljeväxter kunde noteras både arealökning och högre skörd — och märkligt nog, relativt små regnskador. Besvärligare än någonsin blev det för sockerbetsodlarna. Bristen på sol och överskottet på regn synes ha gett en skörd, som lär vara den lägsta på 20 år. Arbetskostnaderna blev också särskilt höga under en så nederbördsrik höst och anses i fortsättningen komma att hämma den ökning av arealen, som ur alla synpunkter vore så önskvärd med hänsyn till landets stora sockerkonsumtion. Man kunde beträffande produktionens inriktning notera de hittills största arealerna av vete och sockerbetor och en återhämtning av oljeväxtodlingen till nära 100 000 ha, men å andra sidan gav skörden på grund av den ogynnsamma väderleken mycket växlande och i vissa fall nedslående resultat samtidigt som kvaliteten på sädesslagen blev sämre än på många år. I fråga om den animaliska produktionen fortsatte hästbeståndet att minska, så att antalet arbetshästar vid det egentliga jordbruket gick ned till endast 290 000. Koantalet var nästan oförändrat, medan däremot ungdjursbesättningarna för såväl slakt som pålägg utökades. Antalet stutar och kvigor över ett år, avsedda för 123