Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Helanderaffärens epilog. Av redaktör Curt Falkenstam
- Nabolandsaffären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är mycket sällan man i ett indiciemål kommer fram till en så
överväldigande bevisning som i det här målet — en tredjedel av bevisningen skulle
räcka för att fälla biskopen”, uttalade lagman Bertil Thuresson, ordförande i
den hovrättsavdelning som handlade Helandermålet, med anledning av HD:s
avslag. Biskop Helanders försvarare, advokat Lindberg, beklagade på det djupaste
att inte saken i hela sin omfattning kommit under HD:s prövning.
En nådeansökan för biskop Helander ingavs den 17 november av 24 präster i
Strängnäs stift, vilka förklarade sig fast övertygade om Helanders oskuld. ”Som
oskyldig kan jag inte begära nåd”, förklarade Helander i en skrivelse till konungen
med anledning av prästernas nådeansökan och överlämnade till K. M:t att avgöra
ärendet med förklaringen att han ämnade ställa sig ”till efterrättelse det beslut
som K. M:t kommer att fatta”.
Efter HD-beslutet anmälde justitiekanslern ärendet till regeringsrätten, där det
dock ej föranledde någon åtgärd. Detta innebar att Helander även i fortsättningen
fick rätt att använda sin biskopstitel samt förrätta prästerliga tjänster som dop,
nattvard, vigsel m. m. Han skildes ej från sitt prästämbete.
Den 10 december avslog regeringen i konselj ansökningarna om nåd för biskopen.
En andra nådeansökan för Helander hade ingetts av ett stort antal lekmän i
Strängnäs stift.
Även efter HD:s avgörande fortsatte en del sympatiaktioner för biskopen.
En komminister hemställde hos K. M:t att varje präst som mottagit bikt i
Helander-affären helt måtte befrias från tystnadsplikt, ett förslag som den juridiska
expertisen ställde sig avvisande till. Det föranledde inte heller någon åtgärd.
Den 30 december föreslog Strängnäs domkapitel regeringen bestämma att
biskop Helander skulle ha flyttat från tjänstebostaden i biskopsgården före den
1 mars 1955. Regeringen fastställde emellertid avflyttningsdatum till den 1 april.
Nabolandsaffären
P fterspelet till kollisionen i Dardanellerna
L-> strax efter midnatt påskaftonen den 4
april 1953 mellan Svenska Orientliniens
motorfartyg Naboland, befälhavare kapten Oscar
Lorentzon, och turkiska ubåten Dumlupinar,
förd av kanten Sabri Celebioglu, (se SvD Ä.
XXXI sid. 79) fortsatte under hela året 1954.
Vid turkiska handelsdomstolen i Istanbul
uttogs stämningar på ”Nabolands” rederi av
efterlevande till de turkiska sjömän, som gått
till botten med ”Dumlupinar” med
ersättningskrav på tillsammans omkring 5,4 miljoner kr.
Den 13 maj meddelade rederiets
representanter vid domstolen att detta erbjöd sig
deponera de 5 miljoner turkiska pund som
turkiska finansdepartementet begärt i skadestånd,
ett erbjudande som antogs av dettas jurister.
Den 8 juli förordnade emellertid domstolen
att ”Naboland” skulle säljas på auktion. Vid
denna anmälde sig dock ingen köpare och
den 25 november fick fartyget tillstand att
lämna Turkiet.
Kapten Lorentzon hade appellerat till högre
rätt för att få underrättens dom på 6
månaders fängelse upphävd, men den 9 november
fastställde högsta turkiska appellationsdom-
stolen i Ankara underrättens dom i vad den
gällde kapten Lorentzon. Motiveringen var att
”Naboland” hållit högre fart än den i
farvattnet tillåtna på 10 knop och i strid mot
internationella sjöfartsbestämmelser gått babord
om demarkationslinjen. En partiell upprättelse
fick hr Lorentzon dock genom
Ankaradom-stolens vägran att godkänna den frikännande
domen mot ubåtskaptenen. Underrätten fick
åläggande att på nytt ta upp frågan om
dennes medansvarighet. Till beslutet torde ha
bidragit ett betydelsefullt vittnesmål av den
räddade navigationsofficeren på
”Dumlupinar”. Denne hävdade med bestämdhet att
kollisionen aldrig behövt inträffa, om den av
honom beordrade kursen hållits. Strax före
olyckan hade dock befälhavaren kommit upp
på bryggan och endast ett 10-tal sekunder
före denna lagt om kursen så att en
sammanstötning blev oundviklig.
Den 14 december anlände ”Naboland” till
Göteborg, där det gick in till Eriksbergs varv
för reparation. Fartygets uppehåll i Turkiet
blev kostsamt för rederiet. Fram till juni
månad hade kostnaderna för erforderlig
bemanning stigit till 480 000 kr.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1954/0150.html