- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Trettioandra årgången (händelserna 1954) /
150

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helanderaffärens epilog. Av redaktör Curt Falkenstam - Nabolandsaffären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det är mycket sällan man i ett indiciemål kommer fram till en så överväldigande bevisning som i det här målet — en tredjedel av bevisningen skulle räcka för att fälla biskopen”, uttalade lagman Bertil Thuresson, ordförande i den hovrättsavdelning som handlade Helandermålet, med anledning av HD:s avslag. Biskop Helanders försvarare, advokat Lindberg, beklagade på det djupaste att inte saken i hela sin omfattning kommit under HD:s prövning. En nådeansökan för biskop Helander ingavs den 17 november av 24 präster i Strängnäs stift, vilka förklarade sig fast övertygade om Helanders oskuld. ”Som oskyldig kan jag inte begära nåd”, förklarade Helander i en skrivelse till konungen med anledning av prästernas nådeansökan och överlämnade till K. M:t att avgöra ärendet med förklaringen att han ämnade ställa sig ”till efterrättelse det beslut som K. M:t kommer att fatta”. Efter HD-beslutet anmälde justitiekanslern ärendet till regeringsrätten, där det dock ej föranledde någon åtgärd. Detta innebar att Helander även i fortsättningen fick rätt att använda sin biskopstitel samt förrätta prästerliga tjänster som dop, nattvard, vigsel m. m. Han skildes ej från sitt prästämbete. Den 10 december avslog regeringen i konselj ansökningarna om nåd för biskopen. En andra nådeansökan för Helander hade ingetts av ett stort antal lekmän i Strängnäs stift. Även efter HD:s avgörande fortsatte en del sympatiaktioner för biskopen. En komminister hemställde hos K. M:t att varje präst som mottagit bikt i Helander-affären helt måtte befrias från tystnadsplikt, ett förslag som den juridiska expertisen ställde sig avvisande till. Det föranledde inte heller någon åtgärd. Den 30 december föreslog Strängnäs domkapitel regeringen bestämma att biskop Helander skulle ha flyttat från tjänstebostaden i biskopsgården före den 1 mars 1955. Regeringen fastställde emellertid avflyttningsdatum till den 1 april. Nabolandsaffären P fterspelet till kollisionen i Dardanellerna L-> strax efter midnatt påskaftonen den 4 april 1953 mellan Svenska Orientliniens motorfartyg Naboland, befälhavare kapten Oscar Lorentzon, och turkiska ubåten Dumlupinar, förd av kanten Sabri Celebioglu, (se SvD Ä. XXXI sid. 79) fortsatte under hela året 1954. Vid turkiska handelsdomstolen i Istanbul uttogs stämningar på ”Nabolands” rederi av efterlevande till de turkiska sjömän, som gått till botten med ”Dumlupinar” med ersättningskrav på tillsammans omkring 5,4 miljoner kr. Den 13 maj meddelade rederiets representanter vid domstolen att detta erbjöd sig deponera de 5 miljoner turkiska pund som turkiska finansdepartementet begärt i skadestånd, ett erbjudande som antogs av dettas jurister. Den 8 juli förordnade emellertid domstolen att ”Naboland” skulle säljas på auktion. Vid denna anmälde sig dock ingen köpare och den 25 november fick fartyget tillstand att lämna Turkiet. Kapten Lorentzon hade appellerat till högre rätt för att få underrättens dom på 6 månaders fängelse upphävd, men den 9 november fastställde högsta turkiska appellationsdom- stolen i Ankara underrättens dom i vad den gällde kapten Lorentzon. Motiveringen var att ”Naboland” hållit högre fart än den i farvattnet tillåtna på 10 knop och i strid mot internationella sjöfartsbestämmelser gått babord om demarkationslinjen. En partiell upprättelse fick hr Lorentzon dock genom Ankaradom-stolens vägran att godkänna den frikännande domen mot ubåtskaptenen. Underrätten fick åläggande att på nytt ta upp frågan om dennes medansvarighet. Till beslutet torde ha bidragit ett betydelsefullt vittnesmål av den räddade navigationsofficeren på ”Dumlupinar”. Denne hävdade med bestämdhet att kollisionen aldrig behövt inträffa, om den av honom beordrade kursen hållits. Strax före olyckan hade dock befälhavaren kommit upp på bryggan och endast ett 10-tal sekunder före denna lagt om kursen så att en sammanstötning blev oundviklig. Den 14 december anlände ”Naboland” till Göteborg, där det gick in till Eriksbergs varv för reparation. Fartygets uppehåll i Turkiet blev kostsamt för rederiet. Fram till juni månad hade kostnaderna för erforderlig bemanning stigit till 480 000 kr. 150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1954/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free