LU N D Q UI STAFFÄREN Under 1954 avkunnades två domar mot rådman Folke Lundquist. Den första kom på våren, den 18 mars, och löd på straffarbete i fem månader. Den avsåg bedrägeri under synnerligen försvårande omständigheter och grovt bedrägeri. Domen avkunnades av Stockholms rådhusrätt som därmed hade slutbehandlat andra avsnittet omfattande tre åtalspunkter: Westerlundska testamentet, godsägare Emil Ryds, styckmästare Thor Roos och fru Maria Hintz inteckningar. Stadsfiskal Lennart Eliassons yrkande om häktning avslogs, men däremot blev Lundquist avsatt som rådman för andra gången. Första gången detta skedde var vid rådhusrättens första dom den 16 oktober 1953 då straffet fastställdes till två år och sex månaders straffarbete. Den andra domen under 1954 kom i hovrätten den 16 juli. Hovrätten sänkte då rådhusrättens dom i första avsnittet till ett år och tre månader, men fastställde avsättningen. På en del punkter hade hovrättens ledamöter avvikande meningar. Inalles var det 18 åtalspunkter, och domen blev fällande beträffande tre. Riksåklagaren beslöt den 12 augusti att vid Högsta domstolen fullfölja talan på sju punkter i vilka hovrätten ogillat åtalet. Vid ett sammanträde mellan de domstolsjurister som hade hand om Lundquist-processen i oktober beslöts att hovrätten skulle ta rådmannens tid i anspråk under hösten för att avgöra andra delen medan rådhusrätten skulle vänta till 1955 med tredje delen. Hovrätten höll på från 22 november till den 13 december men domen offentliggjordes inte under året. Som domare hade fram till t. o. m. första halvåret 1954 i rådhusrätten fungerat häradshövding Gösta Källblad. Denne tillträdde dock den 1 juli sin nya befattning och efterträddes av revisionssekreterare Gunnar Thyresson. I november hade processen mot rådmannen pågått i tre år. Protokollen omfattade då 9 000 sidor, och kostnaderna uppskattades till över 600 000 kr. Under året har rådmannen haft tjänstledighet för ”enskilda angelägenheter” utan lön. Han önskade själv få sjuktjänstledighet med viss lön och åberopade därvid två läkarintyg. Medicinalstyrelsen ansåg visserligen rådmannen lida av psykisk insufficiens, men inte att han var oförmögen till tjänst och detta yttrande följdes av magistraten. I juni begärde rådmannen semesterersättning i 44 dagar för 1953 då han var sjuktjänstledig så när som på 14 dagar då han var häktad. Den 27 december offentliggjordes f. häradshövding Albert Bryckers på JK:s begäran verkställda utredning om vad Stockholms magistrat känt till om rådman Lundquists affärer. JK fann anledning till erinran mot borgmästaren Gustaf Bång, f. borgmästaren Gunnar Fant samt magistraten som med vissa beslut som fattats om förordnanden för rådman Folke Lundquist ”icke i allo förfarit på sätt som med hänsyn till magistratens kunskap om Lundquists affärsverksamhet skäligen kunnat fordras”. F. borgmästare Fant borde ha vidtagit åtskilliga åtgärder som kunnat bli av betydelse för fallet Lundquists fortsatta utredning. Borgmästare Bång hade underlåtit att utreda om Lundquist — i enlighet med påståenden — gjort sig skyldig till försummelse som för Bång borde ha framstått som allvarlig. 24 ledamöter av magistraten hördes under den bryckerska utredningen, och det konstaterades att Lundquists privata låneverksamhet med kolleger var ytterst ringa. Utom de båda borgmästarna och ett 40-tal andra personer fick justitieminister Zetterberg yttra sig. JK lät det bero vid de anmärkningar som gjorts och lämnade ärendet för övrigt utan åtgärd. 156