Efter promotionen uppvaktades konungen och drottningen i Konserthusets hall av det nyinvigda universitetets studentkår med sångarna i spetsen. Sedan kungssången ljudit höll kårens ordförande fil. lic. Stig R. Stevens ett anförande, i vilket han hyllade konungen som ”studenten, forskaren och ungdomsvännen”. Konungen tackade å drottningens och egna vägnar. Han sade sig vara väl medveten om de problem av olika slag som möter 1950-talets studenter. De ställs redan från början ansikte mot ansikte med problem av ekonomisk art. En följd härav är att deras strävan mer markerat än förr går ut på att så snart som möjligt erhålla en ställning i samhället som ger en åtminstone relativ ekonomisk trygghet för den senare delen av livet och, när åldern tar ut sin rätt, en rimlig pension. Konungen fann allt detta naturligt och riktigt. Det var endast en sak han sade sig tveka om. Hotar icke, frågade han, detta sätt att se på livsproblemet att försvaga dådlusten, att avtrubba Nio nya professorer vid Göteborgs högskola och medicinska högskolan — från 1 juli filosofiska och medicinska fakulteterna vid Göteborgs universitet — installerades den 6 februari. Bilden visar i bakre raden fr. v. Tore Broman, Georg Seeberg, Herbert Fredrikson, Carl-Axel Hamberger och Bengt Lindberg samt i främre raden Ivar Sundbom, Erik Lönnroth, Magnus Strandqvist och Bertil Lindquist. pioniärandan? Ligger inte faran nära till hands att en ung man eller kvinna tvekar att ta ett djärvt steg, fatta ett djärvt beslut med hänsyn till studier och möjliga men kanhända ej fullt säkra framtida forskningsinsatser? De stora insatserna på vetenskapens som på andra områden fordrar ofta djärva beslut. Efter konungens anförande sjöng kören Sveriges flagga och Studentsången. På kvällen gavs invigningsbankett på Liseberg för omkring 750 personer med kungaparet i spetsen. Bland talarna märktes universitetskanslern som förklarade, att det ej skulle bli tal om någon teologisk fakultet i Göteborg och ej heller om någon juridisk, då det redan fanns för många jurister. Däremot fann han en naturvetenskaplig fakultet påkallad. Siste talare vid banketten var konungen. Hans anförande formade sig till en hyllning åt den akademiska friheten, forskningen och undervisningens frihet, ovärderliga tillgångar för oss alla och för vårt samhälle. Efter banketten följde promotionsbal i universitetshuset, men då hade kungaparet redan lämnat Göteborg. Konungen återvände till Bergslagsmanövern och drottningen till Stockholm. 155