Beträffande undervisningsformerna syntes hittills gjorda erfarenheter ge vid handen, att det skulle behövas ytterligare förstärkningsanordningar i form av gruppundervisning för att man skulle kunna ta vara på både hjälpklassbarnen och de särskilt studiebegåvade. Beträffande högstadiet fann man i försöksskolorna allmänt, att en differentiering på högstadiet var nödvändig. En del överlärare ansåg, att det även i klasserna 5—7 behövdes viss gruppundervisning — särskilt i matematik, främmande språk och modersmålet — för att de mest studiebegåvade skulle bli sysselsatta efter sin förmåga. Under året gjordes vissa jämförelser mellan studieresultaten i försöksdistrikten och i realskolan, bl. a. förekom kunskaps- och färdighetsundersökningar i engelska i klasserna 9 a och 9 g i enhetsskolan och i realskolans klass 55. Försöksrapporten framhåller, att såväl kursplaner och undervisningstradition som lärarkompetens var väsentligt olika i dessa båda skoltyper, varför man inte kunde vänta att den första kontingenten elever i klass 9 g, när den oförmodat fick till uppgift att delta i vårens realexamensskrivning, skulle i detta prov på långt när nå upp till realskolans nivå. Det var inte heller mer än 38 procent av pojkarna och 47 procent av flickorna, som fick godkänt betyg eller däröver i denna skrivning. På andra områden där en jämförelse satts in synes försöksskolorna dock enligt rapporten ha hävdat sig bättre. Jämsides med försöksverksamheten med nioårig enhetsskola pågick en motsvarande verksamhet vid de högre skolorna med huvudsaklig inriktning på pedagogiska frågor. Under läsåret 1953/54 deltog 139 av de 373 högre skolorna i försöksverksamheten, och från och med höstterminen 1954 ökades detta antal till 164. Denna försöksverksamhet omfattade tre huvudmoment: nya linjer och utbild-ningsvägar på realskolestadiet, det inre arbetet på realskolestadiet samt försök på gymnasiestadiet. Störst intresse tilldrog sig försöken med särskild realexamen. Denna försöksverksamhet syftade till att göra det möjligt för sådana elever, för vilka realskolans vanliga studiegång inte helt lämpar sig, att avlägga en begränsad realexamen. Det visade sig härunder att när de svagare eleverna erhöll en undervisning, som var bättre avpassad för deras förutsättning, steg deras intresse, och deras tidigare liknöjdhet förbyttes i aktivitet. 2 3-or na Bristen på lärare med föreskriven kompetens för undervisning i realskolor och på gymnasium accentuerades ytterligare. Det förekom att även centralt belägna skolor hade svårighet att rekrytera lärare i naturvetenskapliga ämnen. Härtill kom försöksskolornas växande lärarbehov. I detta läge framlade ecklesiastikministern på grundval av en mellan civildepartementet och folkskollärarförbunden träffad löneöverenskommelse förslag om en helt ny lärarkategori med lägre kompetens än den som hittills krävts av ämneslärare på realskolestadiet. Enligt överenskommelsen skulle på enhetsskolans högstadium och på realskolestadiet inrättas tjänster i 23 lönegraden (folkskollärare är eljest placerad i 21 lönegraden och adjunkter i 27 och 29) för folkskollärare, som efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort minst tre år som folkskollärare och som i tentamen eller tentamina för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två betygsenheter eller genomgått av skolöverstyrelsen anordnad särskild kurs om ett läsår. Antalet sådana tjänster skulle fastställas för varje läsår efter förslag av skolöverstyrelsen med utgångspunkt från att behov av 6 000 å 7 000 folkskollärartjänster av ifrågavarande slag torde föreligga vid fullt utbyggd enhetsskola. Enligt ecklesiastikministern var dessa nya 158