FILMÅRET 1954 Av ELLEN LILIEDAHL Sett ur strängt ekonomisk synvinkel var året 1954 föga lyckosamt för de svenska filmproducenterna. Några stora och dyra inspelningar slog slint och torde ha avskräckt sina upphovsmän för spekulationer vid sidan av de populära och upptrampade stigarna ett tag framöver, och flera smärre, hyggligt gjorda vardags-skildringar kunde lika litet göra sig gällande i konkurrensen. En enda stor publiksuccé hemfördes under året av Svensk Filmindustri med Ingmar Bergmans ”En lektion i kärlek”, en äktenskapskomedi gnistrande av kvickhet och gott humör, överlägsen i dialog och spel. Om man reserverar sig något för de partier där filmen gör avsteg från komedilinjen in på rena rama farsspektaklet — även detta iscensatt med lysande brio — var framgången välförtjänt. Alf Sjöbergs film om ”Karin Månsdotter”, till väsentliga delar byggd på Strindbergs Erik XIV, väckte respekt för sin utomordentligt artistiska dekorativa uppsättning och fick åtminstone delvis teatraliskt liv genom Jarl Kulles temperamentsfulla gestaltning av den olycklige Vasasonen men saknade alldeles spontaneitet och helhetsgrepp. Arne Mattssons och Rune Lindströms återgivning av Laxness’ ”Salka Valka” var en i många avseenden beundransvärt genomförd kraftprestation med omsorgsfullt frammanad isländsk atmosfär men tyngdes av handlingens kompakta gråhet och försvagades av ett par otillräckliga rollframställningar i centrum. Flygfilmen ”Gula divisionen” hade grandiosa färgbilder från luften men föll på en otillåtligt svag story, medan ett försök till stockholmsk kriminalhistoria med dokumentarisk Audrey Hepburn och Gregory Peck i ”Prinsessa på vift”. 191