Conrad Carleson Carl Cederblad Gustaf Edgren Erik af Edholm stor omfattning. Bland större konstverk som gjutits på den bergmanska verkstaden kan nämnas Industrimonumentet, Orfeusgruppen på Hötorget, Bågspännaren på Kornhamnstorg, Götaplats- och Järntorgsbrunnarna i Göteborg, Folke Filbyter i Linköping, Sten Sturemonumentet vid Uppsala och Brantingsmonumentet vid Norra Bantorget. Död den 19 juli. Göte Bergsten, f. 1896, metodistpastor, direktor vid S:t Lukasstiftelsen sedan 1944. ”Han stod i allra främsta ledet av dem som i sin person förenat den kristne själasörjarens och den vetenskapligt utbildade själsläkarens ganska olikartade men dock varandra näraliggande uppgifter. B. var av naturen utrustad med det intuitiva sinne, varförutan ingen djupare människokännedom är möjlig. Och denna medfödda begåvning utvecklade han till mästerskap såväl genom grundliga studier, särskilt i psykologi, psykoterapi och psykiatri, som genom sin omfattande praktik... Ehuru fast förankrad i meto-dismen tillhörde B. hela den svenska kristenheten. Han var ekumen i anda och sanning, lika aktad av högkyrkliga präster som av frikyrkliga lekmän. Det torde vara ganska få människor i vårt land med kristen eller över huvud taget religiös inriktning, som icke, särskilt under senare år, med varaktig behållning i någon kyrka eller i radio lyssnat till hans djuplodande och vägledande förkunnelse.” (Prosten Gustaf Ankar.) Död den 29 april. Henrik Carell, f. 1876, verkst. direktör i Svenska lantarbetsgivarnas centralförening 1920—44. Hans speciella uppgift på denna post var att ge lantarbetsgivarna den organisatoriska rustning, som krävdes för att lösa de många sociala och ekonomiska problem som uppstod i samband med lantarbetarnas allt allmännare anslutning till fackföreningsrörelsen. Död den 9 februari. Conrad Carleson, f. 1868, förutvarande statsråd och f. d. kammarrättsråd. Efter en snabb ämbets-mannakarriär tillträdde han 1910 posten som verkst. direktör i P. A. Norstedt & Söner och kvarstod där till 1933. Är 1917 var han finansminister i Carl Swartz’ ministär. Som liberal tillhörde han andra kammaren 1928—36. Under åren närmast före första världskriget tillhörde C. flera skatte-kommitteer och tog en väsentlig del i arbetet för den förbättrade inkomst- och förmögenhetsskatte-förordning som tillkom 1910. Sin betydelsefullaste insats gjorde dock C. som ledare för Norstedtska förlaget. C. hade en stark ledarbegåvning, fasthet och lugn, vidsynthet och humanitet och han hade en iögonenfallande förmåga att dra till sig goda medarbetare. Död den 16 mars. Carl Cederblad, f. 1886, f. d. läroverksadjunkt, studierektor. C. skapade sig ett över hela landet känt och aktat namn som folkbildare. Ären 1919—51 var han läroverksadjunkt i Uppsala och verkade därjämte som föreståndare för arbetarinstitutet och som ledare för Upplands föreläsnings-förbund och Upplands folkhögskolekursförening. Under tjugo år var C. redaktör för Verdandis småskrifter, som under hans ledning upplevde en ny blomstringstid. Död den 19 januari. Gustaf Edgren, f. 1895, filmregissör. E. kom via amatörteatern in i filmvärlden, där han under årens lopp blev intensivt verksam. Efter farser och lustspel i den folkliga genren (bl. a. med Fridolf Rhudin som stjärna) gjorde E. ett lyckokast med ”Karl Fredrik regerar”. Bland de filmer han sedan i rask följd regisserade kan nämnas ”Johan Ulfstjerna” med Gösta Ekman, ”Stora famnen” efter Gösta Gustaf-Jansons roman och Salminens ”Katrina”. Död den 10 juni. Erik af Edholm, f. 1878, generallöjtnant. Han började sin officersbana på Svea livgarde och kom efter krigshögskola till generalstaben. 1928 blev han överste och chef för Södermanlands regemente och arméfördelningschef i Skövde 1937. Vid avskedet från aktiv tjänst utnämndes han till generallöjtnant. Under Balkankriget 1912—13 var E. militärattaché vid grekiska och montenegrinska armeerna. En betydelsefull kulturhistorisk insats gjorde han genom utgivandet av faderns dagboksanteckningar. Död den 16 februari. 266