MÄRKLIGARE DÖDSFALL I UTLANDET Kronprinsessan Martha av Norge Kronprinsessan Märtha av Norge, dot- ter till prins Carl (död 1951) och prinsessan Ingeborg av Sverige, avled på måndagsmorgonen den 5 april på Riks-hospitalet i Oslo efter en svår, med stort tålamod buren sjukdom. Hon var född den 28 mars 1901 och förmäldes den 21 mars 1929 med kronprins Olav av Norge. Vid hennes bortgång skrev Svenska Dagbladet följande i en första ledare betitlad Sorg i Norden: Det tragiska budet att kronprinsessan Märtha av Norge gått bort kommer att väcka sorg och förstämning i hela Norden. I Norge hade hon i verklig mening vunnit folkets hjärtan. I Sverige var hon född och uppvuxen och hade många vänner. Med danska kungahuset var hon både genom sin mor, prinsessan Ingeborg, och genom sitt giftermål nära och på flera sätt befryndad. När dåvarande prinsessan Märtha av Sverige för tjugofem år sedan ingick äktenskap med kronprins Olav av Norge följdes det unga äkta paret av de nordiska folkens varma lyckönskningar. Bitterheten från 1905 var väl sedan länge försvunnen ur vårt folks sinnen — konung Gustaf hade redan under första världskriget räckt den norske monarken handen till försoning och samarbete — men i Sverige uppfattades ändå denna två populära kusiners äktenskapliga förening som en bekräftelse på att brodersbanden över Kölen voro fast knutna. Prövningar och lidanden besparades icke det unga fursteparet. När tyskarna den tragiska 9 april 1940 härtogo Norge och Danmark skingrades det unga norska kungahuset för fem år framåt. Medan kronprins Olav förde befäl över de norska styrkor, som småningom växte fram på brittisk botten, vistades kronprinsessan Märtha och hennes barn i Amerika. Kronprinsessan förde dock ingen dådlös flyktingtillvaro i det tillfälliga hem, som president Roosevelt upplåtit för henne och hennes barn. Hennes tankar och omsorger gällde alltid det norska folket, och hon försökte jämte andra norskor i förskingringen på allt sätt bispringa hemlandet. Ofta gjorde hon resor för att träffa och tala med norska soldater på amerikansk jord. När inkräktarna slutligen i maj 1945 kapitulerat och vägen till hemmet åter stod öppen för kungahuset, syntes framtiden åter ljusna. Hemmet på Skaugum byggdes upp på nytt, och spåren efter inkräktaren, den tyske ”Reichskommissar” Terboven, utplånades. Vid sidan av sina representativa plikter som kungarikets första dam fick kronprinsessan åter ägna sig åt sina plikter som maka, mor och husmor. Sina barn uppfostrade hon med klokhet och enligt de demokratiska principer, som varmt uppskattats av hennes folk. Det norska folket, måhända i högre grad än det svenska broderfolket ”fullt av hetsigheter” och till stor del radikalt till sitt kynne, har blivit ett av de mest rojalistiska i världen. Det var framför allt under kriget, som det lärde sig att värdesätta det enande, över partierna verksamma element, som en god konstitutionell monarki utgör. Det älskar sin kung och hela hans hus. Det såg med vördnad och kärlek upp till sin kronprinsessa, landets blivande drottning, något som icke minst framgick av de hyllningar, som på hennes sjukläger nådde henne på silverbröllopsdagen för några veckor sedan. I dag är hon död. Men Norges folk är icke ensamt i en sorg, vilken tynger också tusenden av svenska hjärtan. Varma känslor av deltagande gå i dag icke blott till den norska kungafamiljen utan även till kronprinsessan Märthas åldriga moder, prinsessan Ingeborg. Till artikeln om Norge är fogade några bilder från kronprinsessan Märthas begravning. 277