FINLAND Av redaktör FREDRIK VALROS Finlands regeringar 1954: (Ministären Tuomioja, bildad 17/11 1953. Se SvD Å. XXXI.) Ministären Törngren, bildad 5/5 1954. Ralf Törngren, statsminister (sv. fp.). Urho Kekkonen, utrikesminister (agrar). V. J. Sukselainen, finansminister (agrar). Penna Tervo, handelsminister (soc.-dem.). V. Kalliokoski, jordbruksminister (agrar). H. T i a i n e n, bitr, jordbruksminister (soc.-dem.). Väinö Leskinen, inrikesminister (soc.-dem.). Y. W. P u h a k k a, justitieminister (partilös). V. Kalliokoski, jordbruksminister (agrar). M. Miettunen, kommunikationsminister (agrar). H. T i a i n e n, bitr, kommunikationsminister (soc.-dem.). Aarre Simone n, handelsminister (soc.-dem.). Onni Peltonen, socialminister (soc.-dem.). T. Leivo-Larsson, bitr, socialminister (soc.-dem.). M. Miettunen, kommunikationsminister (agrar). A k u S u m u, bitr, kommunikationsminister (soc.-dem.). Emil Skog, försvarsminister (soc.-dem.). J. V i r o 1 a i n e n, undervisningsminister (agrar). T. Leivo-Larsson, socialminister (soc.-dem.). V. S i m o n e n, bitr, socialminister (agrar). Ministären Kekkonen, bildad 20/10 1954. (Kekkonens femte regering). Urho Kekkonen, statsminister (agrar). J. V i r o 1 a i n e n, utrikesminister (agrar). V. Henriksson, justitieminister (partilös). Väinö Leskinen, inrikesminister (soc.-dem.). Penna Tervo, finansminister (soc.-dem.). V. V e n n a m o, bitr, finansminister (agrar). Emil Skog, försvarsminister (soc.-dem.). Kerttu Saalasti, undervisningsminister (agrar). Då president Paasikivi vid årsskiftet 1954—1955 kastade en blick på det gångna året, fastslog han att detta saknat ”den stadga och det lugn som varit önskvärda”. Presidenten fortsatte: ”Vi nödgades senaste mars månad, före normal tid, förrätta riksdagsval. Därefter blev det tvenne regeringsskiften. I slutet av året uppstod t. o. m. en tredje regeringskris, men den lyckades vi snabbt avvärja”. Presidenten konstaterade vidare, att man visserligen under hela Finlands självständighetstid vant sig vid ständiga regeringsskiften och att man stundom måhända överdrivit betydelsen av det uppseende som de väckt. Likväl kan, erinrade presidenten, de ofta återkommande regeringsombytena lätt bli betraktade som ett uttryck för ”att de demokratiska parlamentariska institutionerna inte fungerar tillräckligt friktionsfritt och framgångsrikt. Man bör livligt hoppas och vänta, att medborgarna var för sig och nationen i dess helhet på allvar ägnar hithörande frågor sin uppmärksamhet”. Med ett val framför sig Dessa ord av Finlands statschef, fällda med tanke på det förflutna året, kunde ha illustrerats med ett mycket rikhaltigt åskådningsmaterial, som klarlagt varför landet under år 1954 haft tre regeringar samt en anmäld men utebliven regeringskris. Vid årets början satt en borgerlig expeditionsministär, bildad den 17 november 1953 och ledd av riksbankschefen Sakari Tuomioja. Det var en i fråga om de personliga kvalifikationerna utomordentligt väl utrustad regering, som emellertid saknade ett erforderligt parlamentariskt underlag. Att denna regering icke skulle bli långlivad var uppenbart för alla. I början av december (1953) hade ett beslut 366