Mordet på Kerstin Blom Uå våldsbrott har så upprört det svenska folket som mordet på femåriga Kerstin Blom, som försvann på eftermiddagen den 18 juli och efter ungefär en vecka hittades död i. en resväska vid stranden av Albysjön söder om Stockholm. Särskilt förbryllande var det till en början att Kerstins far, Sigvard Blom, som avtjänade straff för ett rån, befann sig på rymmarstråt sedan våren. Han efterspanades av polisen. Så småningom blev han fast, och det visade sig efter noggrann alibikontroll att han ingenting hade med mordet på flickan att skaffa. Alla undersökningar polisen föranstaltade om blev praktiskt taget resultatlösa, ehuru inga som helst ansträngningar sparades. Meddelanden och uppslag från allmänhetens sida växte i våldsam takt hos kriminalpolisens mordkommission, där personalen arbetade dag och natt för att undersöka allt av värde. All tänkbar teknisk och vetenskaplig expertis anlitades för att bearbeta de sparsamma fynd och spår som fanns, främst då mordväskan och dess innehåll, men utan att ansträngningarna att spåra den okände gärningsmannen kunde krönas med framgång. Mordkommissionen hade endast en fyndplats, nedanför Häggestaberget vid Albysjön, men ingen mordplats, vilket betydde ett avsevärt avbräck i spaningarna. Sällan har ett svårt våldsbrott varit så spårfattigt, och de få pusselbitar polisen hade ville inte låta sig sammanfogas till en klar helhetsbild av vad som egentligen hänt från det ögonblick flickan försvann. Varje teori som ställdes upp kunde lätt smulas sönder av motargument. Spaningar, förhör och alibikontroller skedde i mycket stor omfattning. Personer tidigare dömda för liknande våldsbrott granskades ingående i sömmarna utan att man kunde få några juridiskt hållbara misstankar mot någon viss person. En rad självmord granskades ur den synpunkten att någon av de döda kunde ha haft med mordet på Kerstin att göra. Genom alla meddelanden till polisen hade under året ett 1 000-tal personer utpekats som tänkbara gärningsmän, vilket säger en del om det gigantiska polisarbetet med fallet. Och ännu efter ett halvår arbetade alltjämt en grupp av mordkommissionens folk oförtrutet med affären. Mordkommissionen ämnade inte ge upp sina ansträngningar, och så länge man hade uppslag och teorier att bearbeta, vägrade polisen att se pessimistiskt på möjligheten av en lösning. Regeringen utfäste en belöning på 10 000 kr. till den person som kunde lämna upplysningar vilka ledde till att gärningsmannen kunde avslöjas. Ett års straffarbete fick tjeckiske violinisten Antonin Olsowski från Malmö för förberedelse till spioneri. Han dömdes också till förvisning. Olsowski hade åtagit sig att skaffa kontaktmän åt Jansa. 33-årige göteborgsmaskinisten Rolf-Gunnar Steen dömdes till åtta månaders fängelse för oaktsamhet genom blotta samvaron med Jansa. Han fick emellertid villkorlig dom. Tyske ingenjören Günther Georg Helmuth Mork, som varit anställd vid Siemens i Stockholm, åtalades för grovt spioneri i sitt samröre med Jansa. Han frikändes emellertid av rådhusrätten, och av domen framgick att läkarutlåtandet om Morks sinnesbeskaffenhet avsevärt bidrog till utgången av målet. Högdramatisk blev den långvariga rättegången mot ett stockholmspar, tjeckiskfödda Edita Janowsky-Jonason och hennes make, direktören och värnpliktige löjtnanten Bo Jonason. Hustrun som erkänt att hon till Nemec lämnat ut fem militära instruktionsböcker, tillhöriga maken, dömdes av rådhusrätten för spioneri till straffarbete i två år. Mannen Jonason fälldes också mot sitt nekande till ansvar för grovt spioneri. Han dömdes till fem års straffarbete. Det var makan som angett honom och gjort gällande att mannen känt till hennes samröre med tjeckerna. Domen mot direktör Jonason överklagades emellertid, och hovrätten kom till annat resultat beträffande hans påstådda skuld. Med tre röster mot två frikändes direktör Jonason av Svea hovrätt, och den friande domen fastställdes sedermera av Högsta domstolen, dit åklagaren förde målet vidare. 5 65