HÄLSINGBORGSUTSTÄLLNINGEN — H 55 Av ULF HÄRD AF SEGERSTAD Årets allt överskuggande utställningsevenemang var bostads- och konstindustriutställningen H 55, arrangerad av Hälsingborgs stad tillsammans med Svenska slöjdföreningen. Utställningen öppnades i konungens närvaro den 10 juni och pågick i tre av utomordentligt väder gynnade sommarmånader. Den besöktes av en miljonpublik med starkt internationellt inslag och uppmärksammades världen över, framförallt i fackpressen, där Sveriges ställning som ett av den demokratiska formkulturens föregångsland apostroferades. Utställningen var principiellt upplagd som en redovisning för tjugofem års utveckling efter den funktionalistiska principutställningen i Stockholm 1930 och kom i allt väsentligt att bestyrka de teser, som den gången lanserades. Om Stockholmsutställningen utformades till en idémanifestation, där problematiken sågs i örnperspektiv, så kan H 55 karakteriseras som en de analytiskt studerade detaljlösningarnas expo. Den yttre ramen kring H 55 var magnifik. Utställningsområdet ramade in Norra hamnbassängen. Det hade sin bas på S:t Jörgens plats framför Sven Markelius nu klassiska konserthus från 30-talet och sträckte sig därifrån längs den en kilometer långa och trettio meter breda parapeten. Utsikt över parapeten från den för utställningen speciellt byggda 7 m höga militärbron över hamnbassängen. 66