från parapetens bas: ”Strömmen”, den elektriska hallen; ”Leka och lära”, där barnens miljö var temat; ”Bar 55” med servering; ”Ombord”, en paviljong med hyttinredningar och en hel skeppsbrygga med komplett instrumentutrustning; ”Färgen”, ”Rosengården”, de två stora konstindustrihallarna och den kyrkliga hallen. De sistnämnda hade ritats av Gate, som också skapat utställningens restaurang, Parapeten, en permanent efterträdare till den gamla Hamnpaviljongen. Den vackra och funktionella restaurangen bildade kulmen och slutvinjett på den svit av paviljonger, som i både bokstavlig och överförd bemärkelse hade sin förankring i Markelius konserthus. Det omfattande materialet i konstindustrihallen visade övertygande vilken rik sortering på vackrare vardagsvara, som landet kan uppvisa. Framför allt gällde detta de sedan länge speciellt odlade områdena glas och porslin, men utvecklingen under de senaste åren hade även fört fram de tryckta, industriellt framställda textilierna, de rostfria varorna, konfektionen och skorna till en framträdande position. Av olika skäl hade den industriella formgivningen i egentlig mening fått en relativt undanskymd plats i sammanhanget. Bland de nordiska grannländerna uppmärksammades speciellt Finland för sin utsökta hall, arrangerad av glaskonstnären Timo Sarpaneva. I samband med utställningen hölls en serie internationella konferenser om bland annat formgivningsfrågor, till vilka ett stort antal framstående representanter för olika berörda institutioner från hela världen infunnit sig. Ordförande i arbetsutskottet för H 55 var fil. dr Gotthard Johansson, och som kommissarie tjänstgjorde Svenska slöjdföreningens verkställande direktör, arkitekt Åke H u 1 d t. Solarium i enfamiljshuset ”Bo med bil", ritat av arkitekterna Torbjörn Olsson och Sven Silow och framställt av monteringsbara enheter från Elementa i Mockfjärd. 68