HÖGERTRAFIKEN FICK NEJ Söndagen den 16 oktober var det folkomröstning för andra gången i vårt land; första var som bekant 1922 då vi röstade för och emot totalförbudet. Den här gången gällde det högertrafiken. Ja betydde att man var för en högerreform, nej att man ville behålla den gamla vänsterregeln och blank röst lämnade den som var villrådig. Att svenska folket ej var moget för en så betydande trafikreform hade man anat på förhand och i mångas tycke var därför hela omröstningen tämligen meningslös, liksom de miljoner som staten anslagit till den allt hetsigare och osakligare propagandan för och emot verkade mer eller mindre bortkastade. Enligt de definitiva siffrorna avlämnades sammanlagt 2 581 687 giltiga röster och av dessa var 400 061 ja-sedlar, 2 139 996 nej-sedlar och 41 630 blanka sedlar. Uttryckt i procent av antalet giltiga röstsedlar utgjorde 15,5 ja-, 82,9 nej- och 1,6 procent blanka sedlar. Enligt beräkning utgjorde antalet röstberättigade omkring 4 866 100. Antalet giltiga valsedlar var 53 procent av sistnämnda siffra, vilket visar 2 procent lägre deltagande än vid 1922 års förbudsomröstning. 1955 års omröstning missgynnades av vädret, som var kallt och regnigt, men deltagarantalet var ändå överraskande stort, även med tanke på att så många tycktes ställa sig likgiltiga inför omröstningen och trots propagandan ej satte sig in i denna trafiktekniska fråga. Märkligast var att de yngre väljarna, hos vilka önskan om en trafikreform kunde tänkas ha det största antalet förespråkare, i stor utsträckning uteblev från valurnorna. Ja- och 'Nej-affischer av den mera lyckade sorten. 69