Den nya kyrkliga indelningen av Stockholm. I nedre vänstra hörnet den gamla församlingsindelningen. Korsen utmärker kyrkor och kapell. Ett till omfattningen mycket mindre men som symtom ännu mer slående exempel på statens kyrkofientlighet blev det s. k. Kortedala-itaWet. Kortedalas hastigt växande samhälle, som utgör eget kyrkobokföringsdistrikt i Gamlestads församling utanför Göteborg, med ett invånarantal på 12 000, som snabbt väntades växa till 20 000, hade blott en delad komministertjänst. Församlingen begärde att få anställa och avlöna en egen komminister, och förslaget tillstyrktes i alla instanser, men regeringen sade nej. Kyrkans berättigade självbestämmanderätt i egna angelägenheter var därmed kränkt. Då förhållandet till staten och dess beslutande organ sålunda tedde sig allt ovissare och farligare ur kyrkans synpunkt, blev det naturligt, att man på kyrkligt håll började dels tänka över konsekvenserna av en uppsägning av konkordatet med staten, dels se sig om efter nödiga resurser för ett kyrkligt arbete utanför det statsdirigerade. Tankarna i förra riktningen tog sig bl. a. uttryck i en uppmärksammad artikel av biskop Bo Giertz i tidningen Vår Kyrka. I senare hänseendet kan nämnas de väldiga insamlingarna för kyrkans arbetsfonder, knutna till de olika stiften. Initiativet var biskop Gunnar Hultgrens, och Härnösands stift gick i spetsen, men olika stift följde efter och insamlade redan under året betydande belopp till en intensifiering och nyorientering av det kyrkliga arbetet. Under allt detta fortgick kyrkans gärning utan större omskiftningar. Bland personförändringarna märktes domprosten Gösta Lundströms utnämning till biskop Helanders efterträdare i Strängnäs. Han vigdes den 5 juni men utgav icke något herdabrev under året. Ej heller hann hans efterträdare utses. Domkapitlets egen- 87