Pressdebatten kring beslutet blev mycket livlig och kom att huvudsakligen följa partilinjerna. De borgerliga partierna reagerade främst emot det sätt, på vilket beslutet fattats, varigenom borgfreden kring försvaret ansågs bruten. Högerledaren och högerpressen underströk dessutom med skärpa de allvarliga konsekvenserna av beslutet. Folkpartiledaren och en del av folkpartipressen framhöll, att om det var nödvändigt att spara de ifrågavarande 67 miljonerna, kunde man inte så här utan vidare veta, vilket sätt som borde vara det bästa. Militärledningen och för-svarsberedningen borde beretts tillfälle att diskutera frågan, innan beslut fattades. Några folkpartitidningar och delar av bondeförbundspressen ställde sig närmare den socialdemokratiska ståndpunkten, som innebar att eftersom regeringen fattat ett sådant beslut var det säkert det bästa sättet att spara de nödvändiga 67 miljonerna. Den 30 juni tillsattes i konselj en försvarsberedning under försvarsministerns ordförandeskap och med tre medlemmar från vart och ett av de fyra demokratiska riksdagspartierna med partiledarna för högern och folkpartiet i spetsen. Till generalsekreterare utsågs statssekreteraren i försvarsdepartementet O. Karleby. Bered- Försvarsberedningen av 1955: fr. v. riksdagsmännen Oskar Åkerström, Anselm Gillström, Bernhard Näsgård och Sigfrid Larsson i Svalöv, statsrådet Torsten Nilsson, ordförande, riksdagsmännen Gunnar Larsson i Luttra, Sigurd Lindholm (civilminister senare under året), Gunnar Svärd, Gustav Boija, Manne Ståhl, Bertil Ohlin och Jarl Hjalmarson. Frånvarande talman Martin Skoglund och statssekreterare Olle Karleby, beredningens generalsekreterare. ningens uppgift skulle vara att verkställa en översyn över den av överbefälhavaren hösten 1954 inlämnade s. k. ÖB-planen. Ännu vid årsslutet hade man i beredningen icke hunnit längre än till förberedande föredragningar. Under året var frågan om atomstridsmedlens eventuella inlemmande i den svenska krigsmakten föremål för livlig debatt såväl i riksdag som i dagspress och fackpress av olika slag. I en artikel på våren i tidskriften Tiden av landshövding Jacobsson, ordförande i atomkommittén och i AB Atomenergi, lämnades för första gången sådana sakuppgifter beträffande svensk möjlighet att tillverka atomstridsmedel, att debatten kunde föras på någorlunda saklig nivå. Den 23 mars kom frågan upp till debatt i riksdagen i samband med att anslagen till fjärde huvudtiteln behandlades. Vid detta tillfälle utvecklade försvarsministern sin syn på atomstridsmedlen och yttrade därvid bl. a., att han inte trodde att det kunde vara god politik eller ekonomi att nu inrikta vårt lands begränsade resurser i fråga om kvalificerade tekniker och vetenskapsmän på framställning av taktiska atomvapen bl. a. därför att under ytterligare några år forsknings- och utvecklingsarbetet fullständigt sammanfaller med det som erfordras för atomenergiens utnyttjande som kraftkälla. 95