Sommarens internationella atomkonferens i Genève bidrog till att hålla debatten om atomstridsmedlen vid liv. Under höstriksdagen återkom frågan i samband med debatt om atomkraftens fredliga utnyttjande som energikälla för industri m. m. Vid detta tillfälle framhöll statsminister Erlander, att regeringen icke hade tagit ställning till frågan om det svenska försvaret skulle utrustas med atomvapen. Han framhöll att frågan givetvis får bli föremål för övervägande i fortsättningen. Atomdebatten fortsatte genom att arméchefen, generallöjtnant Ehrensvärd, i presskonferenser 15, 16 och 17 december i Stockholm, Göteborg och Malmö klargjorde atomstridsmedlens militära betydelse och redovisade den omfattande verksamhet i organisatoriskt och taktiskt avseende, som med anledning härav pågår inom armén. Vid årets vårriksdag fattades två betydelsefulla beslut beträffande arméns freds-organisation. Båda ingick som detaljer i den så kallade ÖB-utredningen. Det första beslutet, den s. k. I 8-kedjan, innebar i korthet följande: I 8, Uppsala, omvandlas till signalregemente. Dit flyttas S 1 i Solna och arméns signalskola på Marieberg i Stockholm. P 3 i Strängnäs omvandlas från pansarregemente till pansarinfanteriregemente och dit överflyttas infanteriutbildningen från 1 8. Svea ingenjörkår i Solna, som omedelbart kräver avsevärt utökade förläggningsutrym-men, får överta även signalregementets kaserner där. Som särskild utredningsman inom arméledningen för att handlägga med omflyttningen sammanhängande frågor utsågs överste F. Odenrick. Kavalleribeslutet innebär, att i huvudsak all ryttar-utbildning koncentreras till K 4, Umeå. K 3 Skövde, skall främst utbilda motoriserade spaningsförband. K 1 bibehålies som ett delvis beridet förband, främst avsett för garnisonstjänsten i Stockholm. I fråga om tillförsel av viktig materiel till armén var 1955 ett betydelsefullt år. Stora leveranser av bl. a. Centurionstridsvagnar och 12 cm granatkastare fullföljdes. Vidare började armén under året tillföras en fransk 15,5 cm haubits av modern Nato-standard. Redan vid höstens repetitionsövningar kunde en sådan division övas. Under november anordnade arméchefen på A 1 en representativ utställning av arméns såväl krigsmateriel som utbildningsmateriel. Utställningen, som gav ett gott tvärsnitt av arméns höga materiella standard, blev livligt uppmärksammad i pressen. Under året inkallades och övades för första gången repetitionsövningsförband i större omfattning under vinterförhållanden. Sålunda inkallades infanteribrigad-förband såväl i II. som VI. militärområdet i Norrland, där vinterfälttjänstövningar under mars månad genomfördes med dessa förband. Årets stora artilleriskjutningar ägde denna vår rum på Grytans skjutfält i Jämtland i stället för som vanligen brukar vara fallet på Villingsberg i Bergslagen. Under våren genomfördes för första gången en luftvärnsövning av större omfattning. I övningen deltog enheter från flertalet luftvärnstruppförband. Den ägde rum i Östergötland och omfattade såväl ett antal momentövningar, som avsåg skydd av olika skyddsföremål, som även luftvärnsskjutningar i större förband. Någon större arméfälttjänstövning hölls ej under året. I stället genomförde militärbefälhavarna var och en inom sitt militärområde mindre övningar med repetitionsövningsförbanden. Till en manöver i Östergötland sammanfördes dock i början på oktober förband från såväl IV. som V. militärområdet under ledning av generalmajor Dyrssen. Den 30 oktober firade ingenjörtrupperna sin hundraårsdag med stor parad och förbimarsch för arméchefen samt stora uppvisningar på Svea ingenjörkår i Solna. Nya regementsfanor utdelades under året av konungen till I 8 i Uppsala och av arméchefen till K 4 i Umeå. Bengt Colliander 96