diskontot förde upp detta till IVz procent — det högsta läget på tjugo år. Som allmänt omdöme kan sägas, att man i Förenta staterna med hjälp av en i god tid applicerad rörlig penningpolitik på det hela taget kunde bevara den samhällsekonomiska jämvikten. STORBRITANNIEN. En markant överkonjunktur med en praktiskt taget helt uttömd reserv av arbetslösa och betydande svårigheter att komma till rätta med de samhällsekonomiska jämviktsproblemen kännetecknade i hög grad läget under 1955 i Storbritannien. Trots bristen på arbetskraft och den därmed förenade produk-tionshämmande överrörligheten på arbetsmarknaden steg industriproduktionen med drygt 5 procent. Produktionsökningar över nämnda siffror förelåg för verkstadsindustrien, järn och stål samt för bilindustrien, medan kolbrytningen var cirka 3 procent lägre än året förut. Betydande lönehöjningar gav underlag för en ytterligare ökad konsumtion. Genomsnittligt låg löneinkomsterna nära 10 procent högre än ett år tidigare, samtidigt som industriens bruttovinster (före skatt och avskrivningar) var cirka 12 procent större jämfört med 1954. Partipriserna låg drygt 3 procent högre än ett år tidigare, medan uppgången för detaljpriserna utgjorde cirka 6 procent. Bytesunderskottet med utlandet försämrades väsentligt genom att importen bl. a. som följd av lagerökningar blev betydligt större än exporten. För perioden januari—oktober var importökningen 480 milj, pund större än för motsvarande tid 1954, medan exportökningen stannade vid 180 milj. pund. För första halvåret 1955 förelåg ett till 126 milj, pund ökat underskott i bytesbalansen, jämfört med 47 milj, pund ett år tidigare. Den ökade belastningen på valutareserven skärptes av besvärande arbetskonflikter, främst i hamnarna, samt förmodligen i viss mån också av kapitalflykt. Myndigheterna sökte från årets början bromsa utvecklingen genom en starkt restriktiv kreditpolitik. Höjningen i två etapper av diskontot till 416 procent, restriktiva bestämmelser för avbetalningsköp samt en ytterligare kreditåtstramning vid mitten av året utgjorde led i denna politik. Som ett komplement till de kreditpolitiska åtgärderna framlade finansministern i slutet av oktober en till-läggsbudget, innebärande en skärpning av både bolags- och omsättningsskatter jämte en nedskärning av bostadssubsidierna samt statliga och kommunala investeringsprogram. De prishöjningar, som blev nödvändiga i anslutning till tilläggsbudgeten, utlöste omedelbart en rad lönekrav som ställde regeringen inför nya svårigheter. VÄSTTYSKLAND hade på några få år utvecklats till en betydande ekonomisk maktfaktor i Västeuropa. Expansionen fortsatte under 1955 med ökad styrka. Industriproduktionen steg med ytterligare 15 procent, och antalet arbetslösa sjönk med cirka 400 000 till knappt 1 miljon, motsvarande en arbetslöshetssiffra om cirka 3 procent. Den fulla sysselsättningens speciella problem började därmed aktualiseras också för Västtyskland. Den allmänna inkomstnivån steg med omkring 10 procent och arbetslönerna med 6 procent, dock utan att medföra någon motsvarande uppgång i den allmänna prisnivån, som emellertid var sakta stigande. I syfte att söka bromsa upp den påfallande investeringskonjunkturen företog myndigheterna efter hand en serie åtgärder, såsom höjning av diskontot med 16 procent till 316 procent samt begränsning av de offentliga investeringarna. Kort före 1955 års utgång genomförde man vidare betydande men temporära tullsänkningar i syfte att dämpa det växande inflationstrycket och med andra ord ge ökat utrymme för en mindre rigorös importpolitik. Redan under årets lopp hade ett tydligt tendensomslag inträtt för landets utrikeshandel i nära anslutning till den växande 116