efterfrågan på hemmamarknaden. Den västtyska importen låg under de tre första kvartalen 1955 cirka 31 procent över 1954 års nivå. Eftersom exportökningen under samma tid stannade vid 17 procent gick exportöverskottet ned till 680 milj. DM mot drygt 2 200 milj, för de tre första kvartalen 1954. Landets behållning i guld och valutor, som vid 1954 års slut utgjorde drygt 11 miljarder DM, hade ultimo december stigit till drygt 13,1 miljarder. Betecknande för utvecklingen i Västtyskland under 1955 var bl. a. den med 11 procent ökade omsättningen i detaljhandeln och en med 6 procent ökad total sysselsättning. Antalet sysselsatta steg från 16,3 milj, vid 1954 års utgång till nära 17,3 milj, mot slutet av 1955. Ökningen av bruttonationalprodukten, som under vartdera åren 1953 och 1954 utgjorde 8 procent, steg under 1955 med 10,5 procent till 163,3 milj. DM. Av allt att döma utgjorde nämnda ökning förmodligen en kulminationspunkt. Redan för 1956 väntas ökningen i nationalprodukten stanna vid omkring 7 procent som en följd av i första hand brist på arbetskraft. FRANKRIKE. Trots politisk oro och sedvanliga täta regeringsskiften förbättrades Frankrikes ekonomi också under 1955, som kännetecknades av en allmän expansion i en atmosfär av stabila priser. Industriproduktionen steg med genomsnittligt 10 procent med den starkaste ökningen förlagd till första halvåret. Särskilt gynnsam var produktionen av stål, cirka 20 procent högre än året förut. Inom flera nyckelindustrier, såsom verkstads- och byggnadsindustrierna, nåddes nära nog gränsen för produktionskapaciteten; en fortsatt produktionsökning förutsätter nya rationaliseringsfrämjande investeringar. Något större finansiellt utrymme för sådana ansågs emellertid inte föreligga till följd av statens omfattande anspråk på kapitalmarknaden. Den statliga upplåningen rörde sig om cirka 900 miljarder franc, vilket belopp motsvarar nära en tredjedel av statens samlade intäkter. Ökningen av bruttonationalprodukten utgjorde cirka 5 procent. Timlönerna steg under 1955 med cirka 6 procent, och sedan 1952 förelåg en löneökning med drygt 20 procent, innebärande en motsvarande förbättring av reallönerna tack vare lugnet på prisfronten under perioden 1952—1955. Den stabila prisutvecklingen bevarades trots de ökade lönerna som följd av stigande produktivitet, gynnsamma ”terms of trade” samt reducerad konsumtionsbeskattning. Antalet arbetslösa minskade med cirka 20 procent från närmast föregående år. Inom vissa branscher framträdde brist på arbetskraft, vilket utlöste krav på ökade löner. Myndigheterna gjorde stora ansträngningar att öka bostadsbyggandet, som i mycket stor utsträckning måste finansieras med statliga medel och syntes vara i starkt behov av en kostnadsnedpressande rationalisering, liksom jordbruket och detaljhandeln — tre svaga länkar i Frankrikes ekonomi. Utrikeshandeln utvecklades gynnsamt, och landets reserver av konvertibla valutor steg från cirka 330 till nära 500 milj, dollar. Mot bakgrunden av den gynnsamma utvecklingen för handeln med utlandet kunde myndigheterna successivt öka frilistningen för OEEC-länderna till drygt 77 procent. Siffran understeg emellertid fortfarande flertalet andra länders liberaliseringsåtaganden; dessutom kvarstod speciella importskatter trots de andra medlemsländernas invändningar. SVERIGE Kampen mot välståndskrisen Den ekonomiska utvecklingen i Sverige kännetecknades under 1955 av fortsatt hög aktivitet. Sommarens envisa torka medförde emellertid minskad skörd, och 117