TEATERÅRET 1955 Av ELLEN LILIEDAHL Den stora händelsen i svenskt teaterliv 1955 var Dramatiska teaterns gästspel i Paris. Vid sidan om Pekingoperan och den brittiska teatertruppen Theatre Workshop var det Dramaten som tilldrog sig det största intresset med Strindbergs ”Fadren” och ”Fröken Julie”. Parisarna uppfattade föreställningarna som ”underbara lektioner i naturlig teater” och kunde inte nog berömma Lars Hanson och Irma Christenson, Ulf Palme och Inga Tidblad. Det var första gången som svensk teater fick tillfälle att göra sig bemärkt på kontinenten. Märkesföreställningarna på Dramaten var annars Alf Sjöbergs inscenering av Ibsens ”Vildanden” och Per-Axel Bränners uppsättning av Tjechovs ”Onkel Vanja”. Om ”Vildanden” med Ulf Palme, Margit Carlqvist och Anders Henrikson skrev Sten Selander att det var en av de stora och sällsynta teaterkvällarna, de som bara återkommer några gånger på ett årtionde. För den som inte led av idio-synkrasi mot den alltjämt omtvistade Anders Ek blev också ”Onkel Vanja” en underbar teaterupplevelse, inte minst tack vare Gunn Wållgren som Sonja. Georg Funkquist som gamle löjtnanten och Ulf Palme som sonen-fotografen i Ibsens ”Vildanden"' på Dramatiska teatern.