KONSTLIVET 1955 Av intendent BO LINDWALL Gunnar Nilsson: Familjen. Utställningslivet var sig likt. Några sensationer kunde inte märkas. Den ensidiga koncentrationen på pariskonsten då det gäller utländska kontakter sökte en och annan utställningssalong bryta. Men de sedvanliga utställningarna av fransk grafik återkom i Galerie Blanche och Svensk-Franska konstgalleriet. Mera oväntad var Galerie Blanches presentation av parisiska ”spontanister”. Riksförbundet för bildande konst inledde höstsäsongen med en stor och vacker utställning av radikal parisisk skulptur, ett urval gjort på Salon de Mai. Bland de parisiska inslagen märktes också en separatutställning i Galerie Blanche av den fransk-armeniska målarinnan Elvire Jans konst, som visade sig vara en kvinnlig variation på Bazaines måleri, och en i Svensk-Franska konstgalleriet av den rysk-franske målaren André Lanskoys ”spontanism”. Där fick vi också se en visning av Picassos senare grafik. Ett bisarrt inslag i utställningslivet var demonstrerandet av rörliga skulpturer i Samlaren på utställningen ”Le Mou-vement”. Tre konstnärer från Barcelona presenterades i Sturegalleriet: målarna Tharrats och Tapies och skulptören Isern visade att den extremt radikala konsten ännu hade litet livsrum i detta diktaturland. I Galerie Aesthetica lärde vi känna tre tyska konstnärer, E. W. Nay, Karl Hartung och G. Ende, vilka räknas till de främsta i Tysklands nya avantgardekonst. Även tre målare från Island, Nina Trygvadottir, Valtyr Peturson och Thor-valdur Skulason, visade i De ungas salong att de extremt nonfigurativa riktningarna med framgång odlades av isländska konstnärer. Av de nordiska målare som gästade Stockholm var Jens Söndergaard den intressantaste. Hans utställning hölls i Svensk-Franska konstgalleriet. Till årets händelser i Stockholms konstliv hörde den sällsynt vackra utställningen i Nationalmuseum av kinesiskt måleri. Dessutom visades under en vecka en utställning av modern indiankonst i Statens etnografiska museum. 183