Minnesutställningar Vårens stora händelse var minnesutställningen i Liljevalchs konsthall som blev en av årets största publiksuccéer. Den hade i konsthallen föregåtts av en utställning av Christian Erikssons skulpturer och Carl Wilhelmsons målningar. Samma princip tillämpades på hösten då också en målare och en skulptör fick samsas om utrymmet: Karl Nordström och Carl Eldh. På Nationalmuseum arrangerades i december en minnesutställning över den originelle tecknaren A Ibert Olson Mesch. I Konst-närshuset visades målningar av den tidigare helt okända konstnärinnan Dagny Bohlin, som avled 1953. Till ettårsminnet av Matisses död arrangerade Samlaren en liten utställning av hans grafik och teckningar. Svenska separatutställningar Hilding Linnqvists utställning i Färg och Form visade en markant förnyelse, och Sven Erixsons akvarellkavalkad från 1914 till 1955 i samma lokal avslöjade en oförminskad vitalitet. Kalle Hedbergs stora retrospektiva uppvisning på Konstakademien imponerade genom sin tyngd och kraft och kom recensenterna att beklaga att inga väggar upplåtits åt honom för monumentalmåleri. Bland de äldre fängslade Carl Delden och Hugo Liner med sin finstämda konst på var sin utställning i Lilla Galleriet, och Tor Hörlin presenterade sitt starkt förenklade verklighetsmåleri i Galerie Blanche. På de yngres separatutställningar kunde man konstatera att många av de mest begåvade målarna inte visade stort intresse för de konstruktiva riktningarna men desto mer för expressionism, ofta i ganska våldsam form. Torsten Remqvist (Gummesons), Lars Rolf (Gummesons), Staffan Hallström (Gummesons), Catharina Nilsson (Färg och Form), Ylva Ringqvist (Färg och Form) och Torsten Bergmark (Lilla Galleriet) varierade verklighetsmotiven. Mona Lodström (Lilla paviljongen) visade sig vara nonfigurativ expressionist. Av s. k. spontanister visade Inger Ekdahl målningar på samlingsutställning i Sturegalleriet. En föregångare till denna fria nonfigurativa stil var Lambert Werner. Hans utställning i Färg och Form blev hans definitiva genombrott. Som dessa konstnärers motpol stod Olle Bærtling, som hade en utställning i Samlaren. Två särlingar från Göteborg var det äkta paret Bengt Kristenson och Isabella Laurell, vilka på var sin utställning hos Gummesons presenterade sin Rominspirerade, romantiska och (hos Kristenson) ironiskt dubbelbottnade konst. Skulptur På våren hade parissvensken Gunnar Nilsson sin första stockholmsutställning i Blanche, där han visade sin fint traditionsbundna och levande skulptur. På hösten var Arne Jones utställning en av de mest uppmärksammade, överraskande nog för en skulpturvisning. Riksförbundet för bildande konst visade en samlingsutställning av parisskulptörer. Urvalet var gjort på Salon de Mai i Paris. Arne Jones skulptur hade visats på våren i Skånska Konstmuseum i Lund i samband med invigningen av det omdebatterade Hillmonumentet. 184